Bloggen har flyttat
Kategori: Presentation
Denna blogg är nedlagd och har flyttat till
http://www.engla-johannas.blogspot.com
Ryttarinnan är snart tillbaka
Kategori: Texter
Jag har inte varit aktiv på flera dagar och det har sina anledningar. Just nu beror det mest på att jag är i två stall samtidigt och har häst på schemat dygnet runt alla dagar. På fredag kväll ska jag sätta mig ned och pumpa ut en hel del inlägg. Det är bland annat min utmaning 30 dagar som ska få avslutas med några inlägg (det tog längre tid än just 30 dagar), det är frågor som ska besvaras, en flitig läsare som har skickat in lite önskeinlägg och så ska ni få en lägesrapport! Tills dess ber jag er att hålla ut, jag är snart tillbaka.
Uppe innan tuppen
Kategori: Stallet
Igår när jag kom hem passade jag på att hinna med en massa saker. Jag städa och plockade, jag lagade mat för kommande vecka (så det bara är att värma på när jag kommer hem efter en dag i stallet) och jag såg till att allt var i sin ordning inför den här veckan.
Nu börjar perioden som jag kommer att ha alldeles fullt upp med framförallt hästarna. Jag ska inte säga att det är jobbigt eller något sådant, det är ett eget val och jag har beslutat mig för att det kommer att fungera. Men en hel del tid som annars gått till kompisar och sådant kommer att falla bort.
I eftermiddag ska jag rida ut en sväng på Egatraz, Camaro får vila alternativt ta en kortare runda eftersom att han är den som har gått mest hitills. Men för att jag ska kunna fokusera 100% på hästarna när jag kommer ut i eftermiddag, så passar jag på att åka ut till stallet inann jobbet för att mocka och fixa det praktiska. Då kommer jag kunna slappna av på ett annat sätt när jag kommer ut till stallet lite senare.
Egatraz är en mycket känsligare figur än Calle, Calle kan man verkligen sätta på plats när han försöker med annat och när han inte lyssnar, men med Egatraz får man vara lite försiktigare med. Han är nämligen en häst som tar åt sig oerhört mycket och är något osäker kring nya bekantskaper.
Så nu är det bara att börja packa ihop det sista och ta fart mot bussen!
Söderbergskan red hem en nolla!
Kategori: Tävling
Den här söndagen var det tävling på hemmaplan, vilket kändes riktigt skönt. Lyxen var att både jag och Lollo sov över hos Sofie och Danne och med det kunde sova fram till 08.00 då klockorna började ringa på våra telefoner. Kaffe och en macka senare satt vi i bilen påväg upp till stallet.
Lollo startade först i 90 cm klassen och efter att ha fixat och donat ett tag var hon snart uppe i sadeln och började värma upp på rakbanan. Sofie, Barbiemamma och alla hundarna var snart på plats, lagom tills dess att Lollo skulle börja hoppa fram i ridhuset.
Väl på banan i första klassen fick Lollo och Loove tyvärr ett pet, men vi var alla så nöjda och stolta över dem i vilket fall. Det var en clear round och möjligheten att göra en ny start direkt efter den första fanns, men eftersom att Lollo även skulle starta i 1 meter valde hon att lämna banan efter sin ritt.
Så var det dags att ladda om inför nästa klass. Vi drack kaffe och turades om att fotografera alltifrån hundar till barn som begravde varandra i lövhögar. Vädret var strålande, solen sken hela dagen.
Snart var Lollo på plats i sadeln igen, både hon och Loove såg så harmoniska och säkra ut. Dem red runt på banan som om det vore en vardagsträning, vilket gjorde att dem fixade en stensäker nolla. Dock hade Lollo räknat lite fel när det kom till antal hinder som skulle ridas, så efter målgång red hon över ytterligare ett hinder. Men flaggen hade redan flaggat och Lollo hade gjort en clear round vilket firades med en jättefin rosett!
Det är så härligt att följa Lollo och Sofie på tävlingsbanorna, alltid spänning och gläjde och bra sällskap. Nu väntar fler starter och förhoppningsvis fler felfria rundor!
GRATTIS LOLLO OCH LOOVE - NI KOMMER GÅ HUR LÅNGT SOM HELST!
Flera steg åt rätt håll
Kategori: Camaro
Igår kom Sofie ut till Kvarnbo för att hälsa på och se min nya förmåga, Camaro. Numera går han under smeknamnet "Calle", det tyckte minsann Sofie passade honom alldeles utmärkt. I ridskolans ridhus skulle hårdjobbet börja för både mig och Calle. Det bästa med Sofie är att hon alltid tycks kunna läsa hästar, trots att det inte är hon som sitter på så vet hon exakt vad som ska göras för att få hästen att göra sitt bästa. Det är en ovärderlig tränaregenskap och jag har TUR som har lyckan att få rida för Sofie.
Träningen började med att Calle skulle komma ihop sig mer och att jag skulle jobba aktivt med hans yttersida. När det kommer till den lilla gula hästen så är han som en korsning mellan Pandora och Liebe. Han är väldigt lat och det krävs mycket ben för att få honom att arbeta aktivt (Pandora), samtidigt som han gärna slår ifrån och gör allt han kan för att komma undan det arbete som är jobbigt (Liebe). Med andra ord fick jag arbeta väldigt mycket på min position och på att hela tiden rida aktivt.
Vi började i trav på en stor volt där vi fick jobba med utåtställning i hopp om att få tag på yttersidan. Några steg åt sidan och sedan framåt igen för att behålla energin och arbetsglädjen. Ju mer jag fick tag på yttersidan desto mjukare blev Calle och snart hade jag en rund och trevlig häst runt volten. Vi fick även jobba med förflyttningar över diagonalen för att få Calle att hamna mer på yttertygeln.
När vi jobbat med detta i båda varven så var det dags för galopparbetet, jag fick vara noga med att trycka på mer och verkligen få luft i galoppen. Calle blir gärna väldigt markfast och har lätt för att fastna i "gräddfilen" där det går i hans eget tempo, Så för mig var det viktigt att hela tiden peppa honom framåt. Det är oerhört viktigt att få fram en bra galopp, speciellt om vi tänkt börja med hoppning så småningom, då behövs en ordentlig galopp för att komma bra på hinder.
Efter galopparbetet saktade jag av till trav och helt plötsligt fick jag mer resultat än vad jag förväntat mig på ett pass. Calle hade riktigt bra drag i bakbenen och längde ordentligt på frambenen, helt otroligt vilket snygg och fräsch trav han visade upp! Sofie vart så häpen att hon var tvungen att filma - förhoppningsvis ska jag kunna lägga upp filmen snart.
Jag var jättenöjd efter passet, det kändes som att jag verkligen red och inte bara åkte runt på Calles vilkor. Nu ska vi fortsätta jobba med dem övningarna vi fick under träningspasset och förhoppningsvis kommer Calle bli starkare så att han orkar mer och det går att ställa mer krav. Sofie gav oss verkligen ett riktigt bra pass, och en nyckel till framtiden!
Hoppas och ber om att jag ska få en chans
Kategori: Texter
Idag pratade jag med några nyckelpersoner till ett jobb jag har sökt. Stämningen var bra och det kändes som att jag skulle få chansen att bli kallad på intervju. Jag ber varje kväll för att jag ska få en chans på det här jobbet, att jag ska få visa vad jag går för. Det skulle verkligen göra mitt liv helt fulländat - på alla plan! Jag skulle kunna göra i princip vad som helst för att få jobbet. Hoppas, hoppas, hoppas!
Det måste gå
Kategori: Texter
För två dagar sedan skulle Angela hoppa med Camaro. Det var inget stort hinder och inte heller några stora krav från Angelas sida, men där och då hände något som skulle förändra Angelas liv totalt i 6 veckor framöver. Ett missförstånd mellan Angela och Camaro gjorde att Camaro hoppade rätt upp i luften och gav Angela en flygtur. Hon landade så olyckligt att ena benet gick av helt. Det blev ambulans direkt till Akademiska och just nu är hon gipsad och ligger på observation. Det är konstigt hur fort livet kan förändras.
Hästarna mår dock utomordentligt bra och kommer fortfarande behöva tas omhand och motioneras. Som tur är har Angela fantastiska stallvänner som hjälper henne med markservicen dem dagar jag inte kan ta mig ut. Dock är det ridningen som får lida och båda killarna är hästar som behöver gå för att dem ska hålla sig i skinnet.
Jag bistår givetvis med all hjälp jag kan och kommer i möjligaste mån att ta hand om Camaro så mycket som möjligt. Jag vill att han bibehålla sin kondition och inte tappa en massa nu när omständigheterna är som dem är. Därtill ville Angela gärna ha hjälp att motionera Egatraz, något jag också kommer att hjälpa till med.
Nu är det verkligen inte brist på hästar från något håll och jag försöker lägga upp en bra plan för att hinna med så mycket som möjligt. Jag släpper bara inte Bälinge och hästarna där, jag kommer kämpa på för att få det här att gå ihop. För jag vet att Sofie behöver minst lika mycket hjälp nu när hon har så mycket med skolan.
Detta lär väl innebära att jag får försöka hitta en bra plan för att rida på morgonen innan jobbet dem dagar jag även ska ut till Bälinge. Här kan vi verkligen snacka om dubbelt upp på alla möjliga sätt! Förutom tidsplanering så behöver jag lägga upp en plan för hästarna så att dem får bästa möjliga träning under tiden jag har ansvaret för ridning av dem.
OCH FÖR ATT LÄGGA PÅ LITE MER PÅ DETTA PRESSADE TIDSSCHEMA... Så flyttar jag och Lollo ihop i slutet av månaden till våran nya lägenhet. Vilket ska bli fantastiskt! Det är helt otroligt vad tiden springer iväg.
Allting ordnar sig tillslut...med noggrann planering och en sjujädra disciplin!
Ryttarinnan blir hästmamma
Kategori: Texter
Jag kommer berätta mer när jag kommer hem, men just nu verkar det som att jag kommer ha hand om två hästar i sex veckor. Varje dag...Ryttarinnan får fullt upp deluxe!
SS fyller 22 år idag!
Kategori: Texter
SuperSofie blir dagen till ära 22 år gammal. Det ska givetvis uppmärksammas och gratuleras, vilket görs med en middag till kvällen. Tänk att vi bara för 10 månader inte kände varandra alls, nu känns hela familjen Söderberg som världens bästa extrafamillj. Jag har det bästa livet och världens bästa människor!
Nedrans Mr.Macho
Kategori: Ridning
Igår var det verkligen fullt upp och plattan i mattan som gällde. Eftermiddagen kickades igång med att jag skrittade ut på Liebe tillsammans med Sofie på Lillan. Vi skrittade en bra bit så att hästarna fick röra ordentligt på sig och återvände sedan till stallet. Klockan tickade på i vanlig ordning och så var det dags för mig att ta tag i Loove.
Dock hade han dagen till ära (han hedrar nog visserligen alla dagar med denna ritual) gjort en total leringpackning på framförallt hals, huvud och man. Benen gick knappt att se så jag fick börja med att ta honom till spolspiltan och spola av dem fyra lerklumparna till ben ordentligt. Så kom jag till manen, det var ett riktigt krig att få loss all lera som satt som gjuten i varje hårstrå. Det fejades och borstades i vad som kändes som en evighet. Tillslut kände jag mig någorlunda klar och då var det dags att få på prylarna.
Väl uppe i sadeln red jag mot rakbanan, mörkret hade lagt sig över ridskolan och jag såg verkligen ingenting. Loove blev upprörd över mina tappra försök att försöka se något överhuvudtaget och koncentrationen var inte på topp. Efter några längor fram och tillbaka i skritt (och regn och blåst), tog jag och styrde in på utebanan. Där var i vilket fall belysningen på, så jag kunde se något.
Vädret var inte på topp, det var ett ihärdigt duggande som gjorde att sikten inte blev särskilt klar för varken mig eller Loove. Men jag ville inte trycka in honom på den lilla fyrkanten i ridhuset då det bara är en liten bit av ridhuset som är avsatt för privatryttare när lektionerna är i full gång. Så jag fick kämpa på bäst jag kunde med mitt arbete utomhus. Loove klev genast in i Macho Man kostymen och under mig hade jag en häst som krängde sig undan allt vad arbete kunde tänkas betyda.
Igår var fokus på tempoväxlingar, men jag passade även på att rida mycket övergångar. Jag vill ju kunna styra och ställa själv där uppe, och under mig hade jag en minst lika bestämd herre. Det blev lite spontantrav från hans sida för att komma ifrån kraven i skritten, det blev bockningar och småskutt för att komma undan travarbetet. Där uppe satt jag helt röd i ansiktet av ansträngning medan svetten lackade och huvudet fullkomligen grillades på alla möjliga lösningar.
När jag fått någon länga orytmisk trav kom jag tillslut på mig själv med att jag måste räta mer på kroppen, och använda min tyngd till att få det tempo jag önskar i traven. Jag längde något på tyglarna, använde sätet för att bromsa upp och för att släppa fram. Där någonstans i duggregnet lyssnade Loove plötsligt en hel länga och jag kunde både öka och ta tillbaka.
Med det var jag nöjd, jag ville inte traggla bara för att jag kommit på ett sätt att korrigera tempot. Loove fick enormt med klappar och glada utrop och jag skrittade av honom innan det var dags att gå in i stallet. Utefter omständigheterna var jag nöjd med Loove, även om jag var den som var svettigast av oss. Dock behöver han få in bättre fokus även när han helst av allt vill hoppa rätt upp i luften, men det kommer med tiden. I vilket fall är det sådana hyss som alla hästar kan ha för sig och nu är Loove fortfarande ung och måste få busa ibland. Hästlivet ska vara roligt!
Om det nu är så att Loove tänkt att det är ryttarinnan som ska få ta dusterna med bus och dålig koncentration så är det väl så, det är lite som att vara barnvakt - alla hyss kommer när föräldrarna lämnat hemmet och barnvakten är den enda som är kvar.
Bjuder på en bild på Lollo och hennes Loovino. Dem kommer bli fantastiska tillsammans!
Dubbelt upp
Kategori: Stallet
Imorgon är det dags för mig att åka ut till stallet igen. Därtill blir det två hästar att rida, Lollo har bett mig rida Loovino och så vill Sofie gärna att jag skrittar Liebe. Så imorgon blir det dubbelt upp, men det är bara bra eftersom att det blir så mycket "dötid" när allt är klart redan klockan 19.00 och bussen inte går förens runt 21. Så imorgon är det bara att rocka på, ska bli riktigt härligt!
Efter en dag på tävlingsbanan
Kategori: Tävling
Idag var det dags igen att åka till Jällaskolan för att se Sofie och Liebe starta i 1.20 klassen. Allt var i sin ordning igen, vi alla var på plats! Vädret visade sig från sin snälla sida och tur var väl det, för det blev en lång dag. Redan runt 10:30 var jag på plats för att kolla lite på klasserna innan. Det är alltid kul att följa några ekipage och se hur det går för dem,och om inte annat går det att förfäras över både ett och annat.
Jag kan förstå att många rider in på banorna runt om i landet för att få rutin, men vissa kan jag överhuvudtaget inte förstå vad dem ska in på banan att göra. Det rycks och det slits, det är ponnysvängar med både hästar och ryttare som inte har kapacitet för att rida så pass snävt och det är spön och skrik. Ibland vågar man knappt titta när det är ryttare som gång på gång "lägger hästen i skiten" och sedan klagar på att det inte gick bra. Det går verkligen att bli riktigt mörkrädd.
Men i vilket fall har vi ett väl rutinerat ekipage från våran sida som vi kan stoltsera med. Sofie rider alltid med ett grymt fokus och är otroligt stöttande hela vägen. Hon låter Liebe göra jobbet, men löser även problem som kan dyka upp på vägen med små korrigeringar. Idag stötte vi dock på något riktigt ohyggligt och respektlöst på framhoppningsbanan.
Det är många som vill hoppa fram på tävling, det är trångt och det gäller att se upp. Alla vill ha chansen att komma på hinder och det är där det lätt blir så att dem som hörs mest och fäktar mest är den som får hoppa fram ordentligt. Vi trodde nog alla när Sofie red in på framhoppningsbanan idag att hon skulle ha gott om tid till att värma upp. Men när ett annat ekipage med tillhörande assistans vägrade respektera att Sofie snart skulle in på banan så fick Sofie och Liebe helt enkelt rida in på banan utan att vara ordentligt varma i kläderna. Det är tråkigt, men vanligt, på framhoppningsbanorna att den som krigar sig fram och skiter i andra är den som får mest tid.
Inne på banan höll Sofie dock fokus, ett slarvfel från Liebes sida som inte lyssnade ordentligt och så en korrigering på sista. Totalt tre nedslag och tolv fel, men jag tyckte det var otroligt bra ridet av Sofie som trots allt inte fått ordentligt med tid för värmning. Vi var alla nöjda över insatsen och hoppas att nästa tävling ska erbjuda bättre framridningstid eller åtminstonde folk som respekterar allas rätt till att rida fram och värma upp ordentligt.
Utöver framridningsfighten hann vi med att fika och kolla på en hel del ekipage och som vanligt ha det riktigt trevligt, jag skulle inte vilja åka med något annat gäng än Silliecrew, det finns bara ett team som är tillräckligt härligt och bra och det är vårat!
Jeanne d'arc, Lillan eller Jackie
Kategori: Presentation
Kom på att ni inte har fått se någon bild på det senaste tillskottet i stallet. Hon är inte sådär oerhört bra på bild och denna är dessutom tagen i boxen, men nu kan ni i vilket fall få ett hum om hur hon ser ut, våran donna!
Det som ska bli bra ska aldrig förhastas
Kategori: Camaro
Jag funderar på lilla C mest hela tiden. Tänker på vad som är bra för honom och vad jag kan göra för att ge honom dem bästa möjligheter. Jag har smått börjat fundera på en tävlingsdebut, men jag vill samtidigt inte förhasta mig. Det är lätt att vilja mycket i början, det finns så mycket möjligheter och allt känns så otroligt kul. Men samtidigt måste jag tänka på att lilla C än så länge är sex år gammal och inte har riktigt med rutin.
Därför måste jag i första hand fokusera på träning. C har mycket att jobba med, han är inte ur kondition på något sätt, men han är inte i någon tävlingskondition. Han behöver mer muskler för att orka med det som krävs för att ta sig igenom en hel bana och han skulle behöva bli känsligare för sitsen. Jag vill absolut inte rida med handen mer än nödvändigt - varvid jag måste lära C att lyssna mer för mina vikthjälper.
Fokus nästa vecka blir att dels jobba med bommar (så länge underlaget känns bra på vår lilla utebana). Jag har planerat för både trav och galoppbommar, där jag kan jobba med att variera tempot. Därtill ska vi ut i skog och mark för att C ska få lyfta på benen och även under mysiga skogsturer få möjlighet att jobba aktivt med sin vaksamhet.
Det börjar bli dags att försöka höra med Sofie när det passar att hon kommer ut och kikar på oss, jag behöver råd kring hur jag ska träna för att få fram det bästa ur C. Därtill ska jag höra med ridskolan om jag kan hoppa på någon av deras hoppträningar. Men vi tar ett steg i taget, det är som sagt ingen idé att förhasta sig med det som ska bli bra.
En ny start - Ett nytt liv
Kategori: Privat med Ryttarinnan
Jag kunde inte tro att det var sant när jag hörde det, helt ofattbart! Livet förändras så oerhört fort och härligt nog så blir det bara bättre och bättre. Imorgon ska jag iväg och skriva på lite papper, sen ska allting vara i sin ordning och det nya livet kan börja! Jag är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen, nu är det bara en till stor bit som ska läggas på plats så är mitt liv det bästa livet att leva. Jag är så lycklig över dem beslut jag tagit och hur stark jag har varit genom allt det som på kort tid har hänt. Livet blir bättre.
