Varför ska det alltid vara så svårt att komma på saker man är bra på? Det är ju mycket enklare att peka ut alla brister. Men det jag skulle vilja säga att jag är bra på är att jag har lätt för att ta åt mig av både positiv och negativ kritik och att jag gärna plockar lite från varje gren när det kommer till såväl hästhållning som ridning.
Jag har också lätt för att skapa band till dem hästar jag hanterar och rider, vilket jag tycker är oerhört viktigt när det kommer till just ridningen och hanteringen. Tycker vi inte om hästarna vi tar hand om så kommer det inte fungera i längden, känslan måste vara äkta.
Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen... YTTERSIDAN! Jag är hopplös när det kommer till att verkligen få med mig yttersidan och rider gärna alldeles för mycket med innersidan. Helt klart fusk då varken jag eller hästen anstränger oss när det bara är innersidan som används. När yttersidan är med så börjar det hårda arbetet, det riktiga och svettiga arbetet och jag brukar vara helt slut efter ett sådant pass. Men det är det som är ridning, det är det som kan kallas arbete, det är då jag känner hur det blir lättare att navigera och att korrigera.
Som många andra ryttare har jag även småpunkter som hela tiden behöver justeras, det vanliga såsom hälarna ned, blicken upp och sluta lägga omkull händerna. Jag får verkligen fokusera tills det fullkomligen rykter i huvudet för att få till allting, men ridning är träning både psykiskt och fysiskt. Det gäller att hänga med och att orka med.
När jag i vilket fall är igång med allt jag behöver öva på så kan jag tillägga att jag i hoppningen behöver tänka mer på timing. Jag behöver öva på att räkna galoppsprången, helst högt för att hela tiden hålla fokus, och jag behöver öva på att inte släppa iväg för tidigt för att undvika alla kråkhopp.
På allt detta så behöver jag verkligen tillåta mig själv att våga mer, att våga chansa, men också att lita på att den häst jag sitter på fixar det och att vi tillsammans kan klara av en uppgift, enkel som svår, tillsammans.
Jag minns att det var vinter, riktig vinter. Snödrivor längs vägarna, stora snösjok hängde tungt på trädens alla grenar. Min regnbågsfärgade cykel gnisslade när jag kämpade mig fram på den längs ishala cykelvägar. Jag hade fått tillåtelse att besöka ridskolan, den låg bara två kilometer bort och jag och mamma hade flera gånger gått promenader längs vägarna om våren och sommaren. Jag var sex år gammal och nog världens mest envisa unge. I mina fickor hade jag femkronor så att jag skulle kunna ringa från stallets mynttelefon och meddela att jag kommit fram och jag hade noga förklarat vilken väg jag tänkt cykla, ifall något skulle hända.
Ridskolan var den finaste platsen jag kände till. Rörelsen, aktiviteten, hästarna, skratten och hovklappret. Från det att jag för första gången cyklade in på ridskolans mark, var jag fast. Men mamma var tveksam, och det var upp till mig at bevisa att jag verkligen skulle komma att älska hästar och inte sluta efter någon termin. Så innan jag blev inskriven fick jag som medlem visa att det var ett intresse som skulle komma att hålla. Hon hade ingen aning om hur beslutsam jag skulle vara, och såhär i efterhand skrattar hon glatt när hon återger minnen från den första galoppen, första hopplektionen och första tävlingen.
Som sju år gammal började jag rida regelbundet, jag skaffade mig en sköthäst och var på ridskolan årets alla lediga timmar. Det fanns inte en dag då jag inte var i stallet och jag tror att mina föräldrar fann en väldig trygghet i det, dem visste alltid vart jag var. Ridskolan gav mig vänner, gemenskap och en trygg grund att stå på. Ridskolan byttes ut mot privatstallar, det var sköthästar och medryttarhästar och det skulle inte dröja länge förens jag fick min första foderhäst, Gizmo. Det envisaste shetlandsponny som någonsin vandrat runt i ett par järnskor! Jag stod inte sällan stilla vid vägbommen till stallet och levde ett himla liv för att komma ut på skogsvägarna, men det var värt varenda timme.
Resten är en lång historia, i 16 års tid har hästar varit min största kärlek i livet. Det är där jag finner en mening, det är där jag finner en obeskrivlig kärlek. Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut utan alla dessa hästar, men jag gissar att det hade varit mycket svårare perioder än jag någonsin haft. Hästarna har räddat mig i många avseenden och fått mig att inse vad det är som är viktigt i livet.
Jag har ju så svårt att välja när det kommer till favorithästar. Men just nu har jag väl två stjärnor i mitt liv. Pandora är som ni alla vet hästen jag alltid kommer att älska oerhört, hon var anledningen till att jag tog upp ridningen igen efter att ha harvat runt ett tag på ridskolan och funderat på att sluta. Nu är hon dock inte med lika flitigt då hon står i ett annat stall och därtill är konvalescent. Liebe är hästen jag fruktade för att rida, men som jag nu rider regelbundet och börjar hitta fler och fler knappar på och som dessutom börjar ta en stor plats i mitt hjärta.
Världens finaste Pandis!
Vackra Liebe!
En hängiven läsare, Alexandra, har skickat mig en utmaning. Alexandra menade på att jag nog har lite bloggtorka, det har varit lite från och till med bloggen den senaste tiden. Men nu har jag ett helt projekt som jag får tacka Alexandra så mycket för. Under trettio dagar kommer det komma upp ett inlägg, för att ni övriga läsare ska kunna följa det hela så ser jag till att ni får se vad som komma skall:
1. En bild på favorithästen
2. När & varför jag började rida
3. Det här behöver jag träna mer på
4. Det här är jag bra på
5. Favoritbilder jag tagit
6. Alla hästar i stallet
7. En sak som aldrig får hända!
8. Min största rädsla inom ridsporten
9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
10 saker du inte visste om mig
11. En låt som påminner om en häst du älskar
12. Min favoritgren
13. Min högsta dröm
14. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
15. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
16. En bild som gör dig lycklig
17. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg, ledsen och glad
18. En bild jag aldrig publicerat förut
19. Bild på min bästa vän och varför han/hon är det
20. Något jag vill göra
21. Någon jag vill träffa
22. Någon jag vill träffa igen
23. Hoppning eller dressyr?
24. Mitt motto
25. Någon jag träffar vardagligen
26. Hur mina vänner beskriver mig
27. Såhär vill jag att mitt liv ser ut om ca 20 år
28. Någon som älskar dig
29. Någon jag skulle riskera livet för
30. Mitt mål med ridning
Hoppas nu att ni ska bli nöjda med upplägget, det ska bli spännande!
