ryttarinnas.blogg.se

Nedrans Mr.Macho

Kategori: Ridning

Igår var det verkligen fullt upp och plattan i mattan som gällde. Eftermiddagen kickades igång med att jag skrittade ut på Liebe tillsammans med Sofie på Lillan. Vi skrittade en bra bit så att hästarna fick röra ordentligt på sig och återvände sedan till stallet. Klockan tickade på i vanlig ordning och så var det dags för mig att ta tag i Loove. 
 
Dock hade han dagen till ära (han hedrar nog visserligen alla dagar med denna ritual) gjort en total leringpackning på framförallt hals, huvud och man. Benen gick knappt att se så jag fick börja med att ta honom till spolspiltan och spola av dem fyra lerklumparna till ben ordentligt. Så kom jag till manen, det var ett riktigt krig att få loss all lera som satt som gjuten i varje hårstrå. Det fejades och borstades i vad som kändes som en evighet. Tillslut kände jag mig någorlunda klar och då var det dags att få på prylarna. 
 
Väl uppe i sadeln red jag mot rakbanan, mörkret hade lagt sig över ridskolan och jag såg verkligen ingenting. Loove blev upprörd över mina tappra försök att försöka se något överhuvudtaget och koncentrationen var inte på topp. Efter några längor fram och tillbaka i skritt (och regn och blåst), tog jag och styrde in på utebanan. Där var i vilket fall belysningen på, så jag kunde se något. 
 
Vädret var inte på topp, det var ett ihärdigt duggande som gjorde att sikten inte blev särskilt klar för varken mig eller Loove. Men jag ville inte trycka in honom på den lilla fyrkanten i ridhuset då det bara är en liten bit av ridhuset som är avsatt för privatryttare när lektionerna är i full gång. Så jag fick kämpa på bäst jag kunde med mitt arbete utomhus. Loove klev genast in i Macho Man kostymen och under mig hade jag en häst som krängde sig undan allt vad arbete kunde tänkas betyda. 
 
Igår var fokus på tempoväxlingar, men jag passade även på att rida mycket övergångar. Jag vill ju kunna styra och ställa själv där uppe, och under mig hade jag en minst lika bestämd herre. Det blev lite spontantrav från hans sida för att komma ifrån kraven i skritten, det blev bockningar och småskutt för att komma undan travarbetet. Där uppe satt jag helt röd i ansiktet av ansträngning medan svetten lackade och huvudet fullkomligen grillades på alla möjliga lösningar. 
 
När jag fått någon länga orytmisk trav kom jag tillslut på mig själv med att jag måste räta mer på kroppen, och använda min tyngd till att få det tempo jag önskar i traven. Jag längde något på tyglarna, använde sätet för att bromsa upp och för att släppa fram. Där någonstans i duggregnet lyssnade Loove plötsligt en hel länga och jag kunde både öka och ta tillbaka. 
 
Med det var jag nöjd, jag ville inte traggla bara för att jag kommit på ett sätt att korrigera tempot. Loove fick enormt med klappar och glada utrop och jag skrittade av honom innan det var dags att gå in i stallet. Utefter omständigheterna var jag nöjd med Loove, även om jag var den som var svettigast av oss. Dock behöver han få in bättre fokus även när han helst av allt vill hoppa rätt upp i luften, men det kommer med tiden. I vilket fall är det sådana hyss som alla hästar kan ha för sig och nu är Loove fortfarande ung och måste få busa ibland. Hästlivet ska vara roligt!
 
Om det nu är så att Loove tänkt att det är ryttarinnan som ska få ta dusterna med bus och dålig koncentration så är det väl så, det är lite som att vara barnvakt - alla hyss kommer när föräldrarna lämnat hemmet och barnvakten är den enda som är kvar. 
 
 
Bjuder på en bild på Lollo och hennes Loovino. Dem kommer bli fantastiska tillsammans!

Förberedelser för tävlingsbanan

Kategori: Ridning

Det regnade som sjutton när jag klev av bussen för att ta mig till stallet idag. Himlen öppnade sig och jag var glad att jag inte hade glömt paraplyet hemma. Angela var i stallet när jag väl kom på plats och snart satt vi båda i sadeln för att rida ut en sväng tillsammans. Vi red mot Flogsta i mörkret, så att vi i vilket fall skulle se någonting. Det blir så otroligt mörkt längs ridvägarna vi har vid stallet, och redan runt halv sju börjar mörkret falla. 
 
Camaro var pigg och glad under turen, han är alltid så härligt positiv till allt! Angelas andra häst, Egatraz, verkade även han på gott humör och pinnade på bakom oss. Han är lite mer harig och därav är Camaro ett perfekt stöd. När vi skrittade längs banvallen släppte Angela nyheten, Akademistallet ska ordna med clear round i hoppning någon gång under höstterminen. Hon beordrade mig att anmäla mig och Camaro så fort Akademistallet annonserar om det och jag kunde inte annat än skratta. Livet innehåller så mycket spännande och glädjande överraskningar!
 
Nog för att det inte lär bli några höjder för mig och Camaro, men bara att få förbereda och fixa är en del av tjusningen i tävlandet. Så nu är förberedelserna i full gång, jag och lilla C har mycket att göra! Det ska sättas kondition, vi ska testa både markarbete och hoppning och så ska vi finlira på dressyren. Förhoppningsvis ska vi kunna ta lite undervisningshjälp av Sofie och Lollo. Utöver det så ska vi ju därtill vara ute mycket i skog och mark! 
 
Såklart började det ösregna när vi var påväg hem från våran ridtur. Det öste verkligen ner och mina ridbyxor var helt sjöblöta när jag satt av vid stallet. Men hästarna såg glada och lyckliga ut över att ha fått röra ordentligt på sig.
 
På lördag är det dags för Camaro igen, då ska jag se till att vara där i god tid och få en massa pyssel gjort också, jag tänkte putsa och feja en hel del! Därtill funderar jag faktiskt på ett pass i ridhuset. Mer om det på lördag.
 
 
 

Bästa Bibbi!

Kategori: Ridning

Det var ganska så varmt ute idag och för min och Bibbis del var det lite arbete på rakbanan som stod på schemat. Jag började med att skritta igång henne en bra stund, vi red längs grusvägen bakom ridskolan och hann nog med att rida där fram och tillbaka på runt 15 minuter. Sedan var det dags för "arbetet". 
 
Ute på rakbanan la jag upp en plan om hur jag skulle genomföra det hela. Skritt en länga, sedan trav två längor längs banan. I traven ville jag ha energi, men inte så pass att det blev slängtrav. Bibbi jobbade på bra, vi höll ett bra tempo och jag koncentrerade mig på att slappna av och korrigera mina händer. Flera gånger fick jag korta upp tyglarna för att kunna komma fram med handen ordentligt. 
 
När det var dags för skritt blev Bibbi småsur, hon tycker att skritten är jobbig och vill helst flänga fram lite hur som helst. Jag gav henne lagom långa tyglar och varje gång hon började trippa iväg så gjorde jag halt för att sedan skänkla på henne framåt igen. Det tog några längor innan hon förstod att det inte var någon idé att försöka trippa ifrån arbetet. 
 
Jag passade även på att jobba med tempoväxlingar, i traven vill jag kunna rida fram ordentligt, men också kunna komma tillbaka och i skritten är det mer en utmaning då jag vill kunna få fram henne ordentligt utan att hon trippar iväg. När vi jobbat på det och allting satt som det skulle så var jag nöjd och skrittade av henne längs rakbanan och grusvägen som går upp mot busshållsplatsen.
 
Efter passet skötte jag av Bibbi ordenligt, trots att klockan visade på 19.30 hade jag gott om tid att sköta av Bibbi och utrustningen ordentligt. Så pass mycket tid att jag även hann bekanta mig lite med Lillan, som är en ny häst hos Sofie. Eller för Sofie är hon väl inte vidare ny, men jag hade inte träffat henne tidigare. 
 
Trots pysslet med hästarna så hann jag även göra rent i ryktlådan och städa min garderob i magasinet. Riktigt nöjd med vad jag åstadkommit tog jag sen bussen hem. 
 

När sand blir till guld

Kategori: Ridning

Jag hade inga som helst förhoppningar, inga som helst förväntningar, när jag gick grusvägen upp mot stallet. Efter att ha blivit så oerhört besviken senast jag var ut och tittade på en häst, ville jag inte tro att detta skulle kunna vara något för mig. Det är bara tråkigt när förhoppningar inte infiras. 
 
Jag såg hästägaren komma gåendes med hästen på håll. Granskade dem på avstånd. Det såg ut att vara en vaken häst, pigg och framåt och snart stod dem mitt framför mig. Vi presenterade oss för varandra och gick in i stallet för att göra iordning valacken. Under tiden som alla grejer åkte på pratade vi om allt möjligt, och jag fick presentera vad jag gjort den senaste tiden. Jag berättade om Sofie och Danne, om alla spännande hästar jag fått rida och allt jag lärt mig under dem månader jag hjälpt till ute i Bälinge. 
 
Jag kunde inte slita mina ögon från den fina lilla valacken, med sina dryga 152 cm liknade han mer en ponny än en storhäst. Gulbeige päls, vilket nog skulle kunna gå under kriterierna för "guldfux", stor vit bläs och snälla ögon. Han såg trygg ut, lugn och säker, men med en vaken uppsyn.  
 
Väl i sadeln kände jag att det fanns action, han trampade på ordentligt ute på ridvolten. Ägaren förklarade att det är fart i honom och att han kan uppfattas som väldigt pigg, och jag tänkte i samma sekund att det väl var tur att jag ridit Liebe så pass mycket att jag har lärt mig hur jag ska korrigera och arbeta med energin på rätt sätt. 
 
Jag började jogga fram och såg till att tänka på att få fram handen mer och använda mig av sitsen så mycket som möjligt för att korrigera tempot. När jag värmt upp var det dags att börja arbeta lite mer konsekvent, jag kortade upp tygeln och jobbade på volter och serpentiner. Det kändes mjukt och följsamt, energin blev positiv och det kändes som om vi började hitta varandra. 
 
Galopparbetet kändes riktigt bra, den lilla herrn behöver visserligen stärkas så att han orkar komma fram mer i fattningen och därtill komma mer mjukt in i galoppen. Men han har verkligen alla förutsättningar! 
 
Jag var så nöjd efter passet, för jag kände mig så otroligt säker. Det var som om all min kunskap kom till sin rätt på denna häst! Jag vågade ta för mig och testa gränserna och kunde vara säker på att jag kunde plocka tillbaka och få koncentration och arbetsvilja. 
 
Ägaren skulle träffa ytterligare en tjej som skulle provrida i veckan och jag kan inte annat än hålla tummarna, jag har redan tackat ja och hoppas att vi kan komma fram till ett bra beslut. Tanken är att jag och den här hästen tillsammans ska träna tillsammans där målet är att sätta 1-2 pay'n'jumps under hösten och till nästa år vara redo för att tävla lättare klasser lokalt. 
 
Jag vill inte gå ut med varken bilder eller namn förens jag är säker på att jag får ett ja, men jag hoppas och önskar mig galen här hemma. Det känns så himla rätt! Jag var skeptisk när jag gick dit, men kom hem helt förälskad, sand blev till guld den här gången. 

Provridning

Kategori: Ridning

Snart ska jag iväg och provrida en häst som står alldeles i närheten av där jag bor. Helt förutsättningslöst, för jag tror tyvärr inte den här hästen och det här upplägget kommer att passa mig heller, men jag måste testa för att veta. Så nu är det bara att dra på kläderna och dra iväg.

Ryttarinnan och övergångarna

Kategori: Ridning

I fredags åkte jag ut till stallet för att rida Loovino åt Lollo. Vi har bara haft två hästar på plats sedan i onsdags vilket gör att vi fått dela upp ridningen mellan oss och Lollo kunde ta en vilodag hemma medan jag satt upp på hennes "Macho Man". Lollo är en hästägare som nog är mer målmedveten än många hästägare ute i Sverige. Hennes resa går hela vägen från Stockholm ut till lilla Bälinge och tar henne enormt med tid. Men hon kämpar på och fortsätter åka kollektivt för Loovinos skull. Lollo har givetvis letat stallplats närmare sitt hem, och vi får se vad framtiden utvisar, men än så länge står Loovino kvar på ridskolan. 
 
Jag började med att skritta ut för att värma upp en pigg och vaken Loove. Han gick på med ordentliga steg och snart hade vi skrittat i dryga 15 minuter. Lollo önskade övergångsarbete och jag gick in i ridhuset för att arbeta med det. Ridhuset var öppet på båda sidor för ordentlig ventilation och vi började arbetet med trav-skritt övergångar. Loove var på hugget, han frustade ordentligt och tog sig fram med ordentliga steg. Jag fick använda mig mycket av min tyngd och egna kroppskontroll för att få honom att lyssna på mig, och det skulle ta några övergångar innan han blev uppmärksam och följde med på ett annat sätt. I början kändes han stark, det var som om han insåg att han själv kunde välja tempo bara han tog i lite extra. Och då var det dags för det nya jag infört "Ryttarinnans funderare". Jag saktade av till skritt, gjorde halt på medellinjen och funderade på vad jag som ryttare kunde göra bättre för att förändra situationen. 
 
Jag kom fram till att jag behövde sträcka på mig, använda mig av min kroppstyngd och därtill jobba med tempot. Skulle jag komma ur Looves styrkeknep var jag helt enkelt tvungen att ge honom ett bra tempo att gå i. Efter min lilla funderare blev jag mer noga, jag gav honom möjligheten att gå i ett mer taktmässigt tempo, inget rusande och inget sölande och snart hade jag tagit över kommandot. Det gav mig möjligheten att bli tydligare med mina hjälper, jag kunde sträcka på mig ytterligare och fokusera på sitsen desto mer. 
 
När allt kändes bra tänkte jag lägga in trav-galopp övergångar. Jag vet att jag tänkte att jag var tvungen att vara extra noga, Loove är ung och unga hästar behöver tydliga direktiv. Efter en av kortsidorna i vänster varv var jag noga med att komma ner ordentligt i sadeln, och vara tydlig med mina skänklar. Första galoppen blev sådär, jag fick inte upp Loove ordentligt vilket blev både slarvigt och tafatt. Andra försöket längs långsidan blev bättre, men det var först på tredje försöket jag verkligen fick till en bra fattning och ur den en jämn och ordentlig galopp. Det gav mig bättre förutsättningar för höger varv som blev rikigt bra redan på andra försöket. 
 
När jag checkat av allt travade jag av med en riktigt bra känsla, jag kunde ge Loove halvlånga tyglar och han hade ett otroligt bra tempo och sänkte halsen avslappnat. Vi hade inte arbetat särskilt hårt, utan enbart stämt av med varandra och jag börjar inse hur viktigt det är att jag gör mina analyser även på hästryggen, dem ger verkligen resultat direkt. Det är som att ha en instruktör på axeln som pushar och peppar till bättre prestation. 
 
Övergångar är otroligt bra för alla ryttare, oavsett hästens utbildningsnivå. Det är ett bra sätt att checka av att hästen är med och lyssnar. Att kunna sakta av utan att tappa tempo och att kunna växla upp och få direkt respons, det kräver vaksamhet från både häst och ryttare. Och det är inte så enkelt som det låter....
 
 

Meserinnan

Kategori: Ridning

Gårdagen skulle för min och Liebes del ägnas åt övergångar. Vi hade klätt upp oss från topp till tå för ett dressyrpass i ridhuset, men började med att skritta ut i det fina solskenet som himlen bjöd på. Liebe var halvlat redan från starten, det sölades hela vägen till korset på grusvägen där vi vände och red tillbaka, och hemvägen var inget undantag från sölandet. 
 
Väl inne i ridhuset började jobbet. Jag började att jogga fram i vanlig ordning och fokusera på att komma fram med handen mer. Jag vill ju gärna sitta med händerna i magen om jag får chansen, vilket jag nu håller på att råda bot på. Liebe tuffade på bra och snart kunde jag påbörja dagens planerade övning. Sofie önskade att jag red övergångar på Liebe, för det är något hon behöver träna på. Så jag saktade av till skritt och skrittade en kortsida, kom fram i trav och red en långsida för att sedan göra halt och skritta några steg. Så höll vi på ett bra tag, med mer eller mindre framgång. När det kändes bra tänkte jag att jag kunde lägga in lite galopparbete, men det var Liebe inte alls sugen på. 
 
Jag är en meserinna utav rang, vilket jag måste jobba på den här terminen. När jag bad om galopp igår fick jag några studsande steg rakt upp i luften vilket gjorde att jag snabbt skänklade på och gav Liebe mer plats för att komma fram och jobba på. Men sen gav jag upp. För när jag väl börjat lägga in galopp så var det fullkomligt disco i ridhuset. Liebe vägrade skritta i vanligt tempo, började takta och fjanta runt. Så jag fick gå tillbaks till ruta ett och börja om med mina skritt-trav övergångar. 
 
Där och då borde jag ha gjort halt och funderat på vad fan jag höll på med. Gå igenom min inverkan och vad jag vill åstadkomma. Kört några övergångar skritt-trav och sedan efter det lagt in galoppen igen. För jag vet att Liebe kan, och jag vet att jag kan, men Liebe är lat och jag är mesig. Jag orkar inte kräva det jag vet att jag kan kräva, jag pallar inte med eventuella konsekvenser. Det är som att jag låser mig i min ridning när jag får bakslag eller får ett resultat jag inte förväntat mig. 
 
Så nu är det hemläxa som gäller, från och med nu blir det halt och några minuters reflektion innan jag fortsätter med min ridning, vid dem tillfällen det dyker upp en situation som gårdagens. En stund där jag kan dra fram allt det jag lärt mig under dem månader jag känt och ridit för Sofie och Danne. En stund där jag ger mig själv lite skinn på näsan och kan ruska av mig det som gick fel och fortsätta. Jag får inte sätta mig själv i situationer där jag blir så pass störd att jag inte kan rida ordentligt. Liebe bara lipade åt mig hela passet, och jag borde ha lipat tillbaka. 
 
Det som dock var positivt under gårdagens ridpass var att jag lyckades få tillbaka henne när hon hysteriskt ville galoppera/studsa vidare. Därtill lyckades jag få en bra vänstergalopp en hel långsida där jag tryckte på och behöll lugnet genom hela fattningen trots att hon flera gånger försökte komma undan. Utöver det var jag dessutom i position nästan hela passet och tänkte på det jag lärt mig sedan tidigare (fram med handen, ner med hälarna, tyngd i sitsen osv).
 
Nästa gång ska jag kämpa mer, kräva mer och ge mer! Sådetså!
 
 

Macho Man

Kategori: Ridning

Dra mig baklänges på en liten crazyvagn! Det här var verkligen en spännande och utmanande kväll!
 
 
Igår frågade Lollo mig om jag hade lust att rida Loove åt henne och självklart svarade jag att det inte var några som helst problem. Jag tar alla chanser jag får när det gäller den hästen. Hon skrev att hon gärna ville att jag red ut och det var precis vad jag skulle ta att göra den här kvällen. Efter att ha ridit Liebe skötte jag om henne för att sedan ge mig på Loove. Loove stod och tog det lugnt i sin box, helt ovetandes om att han snart skulle ut i blåst och duggregn. Han verkade inte vidare pepp på förslaget, vände rumpan till och deklarerade tydligt att han minsann hade det alldeles utmärkt inne i stallet. 
 
Så stod vi ute på stallbacken, Bengan som är stallets överhövding stod snart framför oss. Innan jag hann säga "sten" var jag uppkastad av Bengan himself på Looves rygg. Stenen utanför stallet är den vi annars använder som "uppsittningspall", men nu hade Bengan tagit kommandot, inga krumelurer för den karln inte!
 
Loove var på bushumör, det kändes i hela hans kropp när jag skrittade mot rakbanan. Han ruskade på huvudet, gnäggade på polarna som sprang runt på ridbanan och tog några graciösa travsteg när han kände för det. Med en mankhöjd som närmast kan liknas med en älg är det inte lätt för en liten fjärt som jag att försöka styra och ställa. Att han därtill är byggd som en Londonbuss gör det hela lite knepigare. 
 
Jag red mot bostadsområdet och hade planerat att rida "tomterundan". Loove fortsatte med sina försök till bus, som en akrobat på ecstasy rörde han sig över asfaltsvägen. Sen stelnade han till, det roliga blev plötsligt allvar, nu var vi ju faktiskt på väg långt bort från kompisarna! Han stannade och vände huvudet mot mig och frågade "Du Johanna, är du inte säker på att du hellre vill ligga hemma i badkaret med champagne och en god bok? Går det förresten inga bra serier på teven vid den här tiden? Hur längesen var det du målade naglarna förresten? Det borde du göra!". Men jag svarade lika tydligt "Nej du Loove, jag har minsann planerat att rida den där jädra tomterundan i blåst och duggregn, så nu tar vi och knallar på här innan det blir kolsvart!"
 
Och så knallade Loove vidare, försökte med nya bus och nya försök att smita undan, men det var bara att driva på och bestämt rida förbi diverse skräckinjagande installationer. Loove frustade ordentligt och trampade på. Tillslut hade vi kommit runt tomterundan utan några större eskapader, och då blev Loove plötsligt "Macho Man". Om Loove var en människa skulle han vara en kille med väl tilltagna magrutor, ovetandes om hur snygg han är, men alltid beredd på att visa att han minsann inte är någon fegis. 
 
Så i skogsdungen mot ridskolan skulle han minsann ändra attityd. När jag valde väg så valde han en annan och det var precis som om han sa "Hörre du stumpan, nu tar du och lugnar ner dig där uppe och låter mig sköta jobbet, jag har koll på läget". Så det var bara att låta Loove bestämma hur han skulle ta sig ann stenar och grenar. För att bara några sekunder senare, när vi kom ut vid krönet mot rakbanan, förändras brutalt i och med att han blev rädd för ett djur som sprang runt i skogen. Han kastade sig åt sidan och ett tag kändes det som om jag hade Loove mer i famnen än under mig. Han försökte slita sig loss och springa iväg i riktning mot stallet, men där satt jag och blockerade hans skräck samtidigt som jag log när jag sa "Hörredu Macho Man, nu tar du och lugnar ner dig så att vi kommer hem ordentligt".
 
Väl hemma var det bara att sätta igång med puts av både Loove och utrustning. Leran hade stänkt precis överallt och jag skyndade mig mellan box, sadelkammare och putskrok för att hinna med bussen hem. Väl på bussen hann jag tänka hur få hästar det finns med en så oerhörd personlighet som Loove. Våran Macho Man, killen med sexpack som inte vet om hur snygg han är, kommer att gå långt. Hur jädra långt som helst! 

Nya ridvägar

Kategori: Ridning

Jag och Sofie tog en sväng på Chic och Liebe idag. Vi skrittade runt lite på måfå på grusvägen bakom stallet och så fortsatte vi längre än vi brukar. Snart red vi längs traktorspår och igenväxt mark och så fortsatte vi ut på en av grusvägarna.
 
Förhoppningsvis är det helt okej att rida där och då kan vi ju fortsätta med det, alltid kul att ha lite fler vägar att välja på än samma gamla vanliga! Någon dag ska jag fråga tjejerna i stallet om någon av dem har lust att visa lite ridvägar, jag vill ha fler!

Regn och rusk

Kategori: Ridning

Det började ösregna precis när jag och Lollo hoppade av bussen till stallet igår. Vi fick försöka dela på mitt halvklena paraply och det var inte särskilt mycket till hjälp. Men så stannade en bil till, föraren erbjöd oss skjuts den lilla sträcka som det är till stallet och vi slapp i vilket fall bli blötare än vi redan var. Det visade sig att Lollo blivit erbjuden skjuts många gånger i regnet av denna schyssta förare. 
 
 
 
Vi hämtade hästarna och gjorde oss redo för en ridtur. Men innan vi kunde sätta igång med pysslet passade vi på att fika för att hästarna skulle hinna torka lite. Sofie hade varit gullig och bakat jättegoda muffins och Lollo hade köpt med sig saft. Snart var vi igång igen efter en liten fikarast och hästarna stod klara på stallplanen. Det skulle bara bli en kort tur i skritt eftersom att vi hade kort om tid på oss innan det skulle bli dags för stallmöte. Lollo ledde Loovino istället för att rida och jag och Sofie hoppade upp på Liebe och Chic. Liebe kändes glad och positiv, och förutom att vi höll på att åka på en riktig smäll av Chic på hemvägen, så gick allting bra. 
 
 
 
Stallmötet var spännande, det var kul att träffa alla som har privathästar och få ett namn på alla som rör sig i stallarna. Dessutom hoppas jag nu att vi kan få tag på någon välorienterad ryttare som är villig att visa oss lite nya ridvägar kring området. Vi tragglar våra vanliga rundor, men det vore kul att hitta fler! 
 
 

Dagen då allting föll på plats

Kategori: Ridning

Det var dags för hoppning igen den här lördagsförmiddagen. Sofie hade plockat ihop en liten hinderpark i ridhuset och vi satt snart alla på våra tilltänka hästar. I vanlig ordning red Lollo på sin fantastiska Loovino, Sofie satt på långbenta Chic och jag hade i vanlig ordning kravlat mig upp på Liebe. 
 
Dagen till ära red jag Liebe på ett hackamore och det kändes verkligen som att jag fick tag på henne mycket bättre redan under framridningen. Vi började med att hoppa fram på ett kryss för att känna lite på hästarna. Sofie var noga med att förklara för mig att lägga ner handen mer i eftergiften. Som många andra så rider jag med en eftergift som går mot öronen på hästen, men nu skulle jag alltså fokusera mer på att låta eftergiften gå ner mot munnen. Därtill skulle jag korta tyglarna betydligt mer. Detta för att Liebe inte hoppar med ryggen när hon inte får den hjälp hon behöver, då åker huvudet upp alldeles för högt och det blir kråkhopp. 
 
Efter en del nötande så var det dags för en liten serie längs en av långsidorna, även där fick jag ta fasta på vart jag höll handen, att jag kom in med en jämn galopp och att jag inte tappade min ridning i kurvan. Det var en del studsande från Liebes sida ett tag, men så länge jag koncentrerade mig på att lägga ned handen och rida framåt så följde hon med. 
 
Tillslut var det dags för en bana, då hade jag äntligen fått rytm i galoppen och hittat läget för mina attans händer som det inte alltid är lätt att hålla koll på. Banan började med en serie för att sedan ridas över ett plank, avbrott till trav, över ett kryss och vidare över en grind. 
 
Liebe var taggad i kombinationen, det blev ett väldigt vilt utsprång, men jag hann plocka upp henne och rida på planket, över krysset i trav kändes det perfekt och grinden ut blev ett bra språng. Dock skedde ett litet misstag över planket, jag tyckte att Liebe sackade efter och smackade till varvid hon la till ett extra galoppsprång och gav mig ett ordentligt språng över. 
 
Jag fick ta kombinationen och planket igen, ytterligare ett litet missförstånd på planket, men vi lyckades rida den tänkta vägen. När jag galopperade ut på långsidan igen kändes det som om jag vunnit världscupen, vilken känsla, vilken ridning!
 
Tänk att så små korrigeringar kan göra så otroligt stor skillnad, det är helt otroligt. Nog för att jag fortfarande måste korrigera mig själv och nog för att det är en hel del att öva på, men vi är på god väg, vi är på rätt väg, vi är ett team! 
 

Släpp kontrollen

Kategori: Ridning

Jag är en ryttare av ordning, jag ser till att alltid ha kontroll över min häst och arbetar oavsett typ av pass med vardagslydnad. Sådant som att hästen ska så stilla när jag sitter upp, att den ska lyssna på förhållande hjälper när jag ber om det och inte fem minuter senare, och att den ska lita på mig och tro på oss oavsett vilken situation som uppstår.

För att få bra respons på det jag väljer att kalla vardagslydnad, så måste jag också kunna erbjuda någonting. Det blir ganska så tjatigt om allt bara ska handla om ordning och reda, det blir ganska tråkigt om man aldrig får ”släppa loss”. Jag måste erbjuda möjlighet till bus och lite skoj för att kunna få tillbaka koncentration och fokus.

Igår red jag och Lollo ut på rakbanan, det skulle trimmas lite lätt och då är rakbanan det bästa alternativet, det finns oerhörda förutsättningar för konditionsträning där! Eftersom att Loove vaccinerades dagen innan så var det inte tänkt som något ansträngande fyspass, vi skulle med andra ord bara jogga.

Liebe var pigg, hon verkligen älskar rakbanan och den här kvällen var dem flesta ponnyer från ridskolan ute på denna dryga 500 meter långa sandsträcka. Istället för att börja med att korrigera och rätta till henne när hon gick fram som en tickande bomb så längde jag tyglarna och lät henne springa på. Så länge hon höll sig till trav fick hon sträcka ut så mycket hon ville. Handen lät jag vara stilla, sitsen blev viktigare och jag korrigerade tempot genom att räta upp mig ordentligt när jag ville att hon skulle sakta ned. Efter tre sträckor med detta erbjudande fick jag direkt respons.

Sista längan när Loove fick en välförtjänt avskrittning av Sofie fortsatte jag trava ytterligare en sträcka där jag plockade upp henne lite mer och utan att behöva plocka upp henne särskilt mycket hade jag snart den traven jag strävat efter, bra takt och inget alls i händerna, hon bar sig själv!

Så till alla ryttare som säger sig ha ”problem” med era hästar, rid ett pass där ni lägger fokus på att låta hästen välja tempo (ni kan givetvis fortfarande korrigera tempot, det behöver inte handla om sken) och där ni inte diskuterar så mycket. Låt hästen busa och ha kul, för att sedan begära koncentration. Det är ett koncept som är svårt att misslyckas med!

Även Lollo har skrivit ett inlägg på sin blogg om detta, det inlägget hittar ni här:

http://soderberglollo.blogg.se/2012/august/intervall-traning.html

 

Det finns inget bättre

Kategori: Ridning

Som jag skrivit tidigare har det varit ganska så rörigt på senaste tiden, med det mesta. Det är få saker som motiverar, det är svårt att fokusera och det är svårt att försöka få vardagen att gå ihop. Det är då dagar som gårdagen är så otroligt viktiga.
 
Jag och Lollo åkte ut till stallet efter det att jag var klar på jobbet. Sen tog vi tillsammans med Sofie en uteritt i skogen och hästarna var så otroligt lugna och arbetsvilliga, inget strul överhuvudtaget. Att få rida ut med världens bästa tjejer och bara få vara är verkligen något som är ovärderligt, det finns inget bättre!
 
Det kändes som att jag bara kunde släppa alla problem, som om jag var i en annan värld, där ingenting annat är av betydelse än det som var där och då. Vi kan skratta, sjunga och vara helt tysta, det spelar ingen roll. Jag tror att det är det som gör att jag orkar, tillsammans med vänner jag tycker om och dessa underbara hästar. Vad vore allt om jag inte hade dem? 
 
Världens bästa!

Det blir aldrig som jag tänkt mig

Kategori: Ridning

Den här veckan började med att det var kaos i planeringen, jag for och flängde runt och tillbringade en del tid på landet med mina släktingar, vilket gjorde att jag inte tog mig till stallet så pass omgående som jag tänkt. När man inte har tillgång till varken körkort eller bil så är det dessutom väldigt svårt att ta sig från ställen som ligger mitt i ingenstans och jag satt mer eller mindre strandad tills sent igår kväll. Visserligen kul och jättetrevligt, men jag vill ha saker planerade och jag vill kunna hålla det jag lovat.
 
Idag var det dock dags för första passet i stallet på länge. Det skulle innebära hoppning i ett växthuskvavt ridhus och en hel del utmaningar. Sofie satt på Chic, Lollo på sin Loovino och jag på Liebe när vi snart värmde upp hästarna inför passets olika uppgifter. Liebe var utom sig av lycka, hoppning är något hon älskar och då är det inte sällan hon blir så pass upp i varv att det tar ett tag att få fatt i henne och samtidigt kan låta henne gå i ett tempo som faktiskt går att rida i. Vi värmde upp på dem två "titthinder" som lagts fram, ett med paket under och ett med en dukliknande historia. Hästarna var uppmärksamma, men ingen var speciellt illa berörd över dem lite utspökade hindrena. 
 
I början hade jag nog inte mycket till kommunikation alls med min häst, det var full fräs och plattan i mattan under nästan hela uppvärmningen. Jag försökte jobba mig till en ärlig bjudning som inte innebär hysteri eller slow motion och titt som tätt hade jag nått på kroken innan det rann mig ur händerna. Jag måste helt klart lära mig att hålla kvar, att kämpa lite till även när det lossnar. För det är precis samma problematik som vissa ryttare kan tänkas ha när dem hoppar en bana, dem första hindrena går bra och vinsten är redan vunnen för att snart bytas ut mot en rivning eller en vägran. Att pusha lite till är att kämpa vid att hålla kvar känslan hela vägen. 
 
Avslutningsvis skulle vi alla hoppa en bana, för mig handlade det om att få in rätt antal galoppsprång, ha god fart mot hindrena, inte katapulta iväg min häst när jag kan sitta tillbaka och få ett galoppsprång till, hålla i och stå i lätt sits. Det var med andra ord en hel del att tänka på när jag red ann mot första hindret på den bestämda banan. Självklart skulle det generera i "pilotfel", jag kom alldeles för snävt in på ettan, fick ett dåligt språng vilket gjorde att jag inte kunde komma ann på nästa som låg i båge. Nytt försök och plötsligt kom vi mycket bättre, det rullade på, galoppen blev bättre och bättre och på sista linjen skulle jag göra ytterligare ett "pilotfel", jag klämde in ytterligare ett språng där jag egentligen skulle ha låtit Liebe stampa av, vilket genererade i att jag fick ett ordentligt kråkhopp, rätt upp i luften med alla fyra och jag var millimeter ifrån att drutta i backen. 
 
Efter att få ha skrittat några steg red jag snart ann igen och då fick vi till det riktigt bra, jag kände i hela kroppen hur det äntligen stämde och där och då var det dags att avsluta. Det är alltid härligt att avsluta när det går som bäst. 
 
När jag satt av kände jag hur ont i magen jag hade, inte för att det hade haft något med passet att göra, det kom bara så himla plötsligt. Efter det att jag ställt in Liebe i boxen så gick jag på toa och fick min "diagnos" med besked, en mindre trevlig urinvägsinfektion. Det var bara för mig att åka till vårdcentralen och be att få antibiotika utskrivet och nu är det vad jag får knapra i 10 dagar. Jag hatar verkligen infektioner som påverkar kroppen på ett väldigt jobbigt sätt, och hoppas nu verkligen att min kur verkar fort, för jag vill upp i sadeln redan imorgon igen!
 
 

Love by Loovino

Kategori: Ridning

När jag kom till stallet den här eftermiddagen skulle jag minsann få mig en överraskning! Den här dagen skulle jag nämligen få rida på Sofies syster Lollos häst, Loovino. Det kändes verkligen som ett stort förtroende, för jag vet att både Sofie och Lollo är noga med vilka som rider deras hästar. Så istället för att göra iordning Liebe var det bara för mig att börja borsta och sköta om Loove, som han kallas till vardags. 
 
Väl uppe i sadeln kände jag att det var väldigt mycket häst jag hoppat upp på. Det var en gigantisk hals och så dem långa benen, jag kände verkligen hur hela Loove tog i med all sin kraft i varje steg. Vi började med att skritta ut en kortare sväng för att sedan arbeta på banan. För mig var det helt klart annorlunda på alla sätt, dels är Loove fortfarande ung  och dels är han av helt annan storlek än dem hästar jag vanligtvis brukar rida. 
 
När vi väl kom till banan testade jag att få Loove att lyssna, att vänta in och att därtill reagera på mina hjälper. Det blev några tafatta halter i början, för att sedan se någorlunda bättre ut. Snart var det dags att försöka med traven och att jobba på att få honom att kliva på, men också kunna ta tillbaka. 
 
Sen var det magi för hela slanten, för visst hände något med min sits när jag travade runt på Loove. Det var som om hela jag blev större, som att hälarna automatiskt åkte ned i rätt läge och handen kom i rätt position. På unga hästar är det därtill mycket lättare att känna vart man har yttersidan, och som ni som har följt bloggen vet så är det ju för mig ett evigt letande i jakten på just yttersidan. Nu kunde jag plötsligt ge stöd när det behövdes, hålla kvar och hitta en kontakt som på något sätt kändes naturlig. 
 
Loove var nöjd med passet, han frustade och pustade, och jag var nöjd med att ha jobbat med fokus och verkligen ha satt dem mål jag hade med passet. Galoppen uteblev med flit, ett beslut jag tog då det var första gången jag satt på Loove och med det faktum att han är ung och jag på den punkten inte vill hasta fram någonting förens dess att jag känner honom bättre ridmässigt. 
 
Lollo har köpt en stjärna, en häst som är oerhört mån om att han gör rätt och som därtill sitter inne med hög ridbarhet vilket kommer visa sig i takt med att han blir äldre. Tack Lollo för den här underbara chansen!