ryttarinnas.blogg.se

Dra mig baklänges på en liten crazyvagn! Det här var verkligen en spännande och utmanande kväll!

 

 

Igår frågade Lollo mig om jag hade lust att rida Loove åt henne och självklart svarade jag att det inte var några som helst problem. Jag tar alla chanser jag får när det gäller den hästen. Hon skrev att hon gärna ville att jag red ut och det var precis vad jag skulle ta att göra den här kvällen. Efter att ha ridit Liebe skötte jag om henne för att sedan ge mig på Loove. Loove stod och tog det lugnt i sin box, helt ovetandes om att han snart skulle ut i blåst och duggregn. Han verkade inte vidare pepp på förslaget, vände rumpan till och deklarerade tydligt att han minsann hade det alldeles utmärkt inne i stallet. 

 

Så stod vi ute på stallbacken, Bengan som är stallets överhövding stod snart framför oss. Innan jag hann säga "sten" var jag uppkastad av Bengan himself på Looves rygg. Stenen utanför stallet är den vi annars använder som "uppsittningspall", men nu hade Bengan tagit kommandot, inga krumelurer för den karln inte!

 

Loove var på bushumör, det kändes i hela hans kropp när jag skrittade mot rakbanan. Han ruskade på huvudet, gnäggade på polarna som sprang runt på ridbanan och tog några graciösa travsteg när han kände för det. Med en mankhöjd som närmast kan liknas med en älg är det inte lätt för en liten fjärt som jag att försöka styra och ställa. Att han därtill är byggd som en Londonbuss gör det hela lite knepigare. 

 

Jag red mot bostadsområdet och hade planerat att rida "tomterundan". Loove fortsatte med sina försök till bus, som en akrobat på ecstasy rörde han sig över asfaltsvägen. Sen stelnade han till, det roliga blev plötsligt allvar, nu var vi ju faktiskt på väg långt bort från kompisarna! Han stannade och vände huvudet mot mig och frågade "Du Johanna, är du inte säker på att du hellre vill ligga hemma i badkaret med champagne och en god bok? Går det förresten inga bra serier på teven vid den här tiden? Hur längesen var det du målade naglarna förresten? Det borde du göra!". Men jag svarade lika tydligt "Nej du Loove, jag har minsann planerat att rida den där jädra tomterundan i blåst och duggregn, så nu tar vi och knallar på här innan det blir kolsvart!"

 

Och så knallade Loove vidare, försökte med nya bus och nya försök att smita undan, men det var bara att driva på och bestämt rida förbi diverse skräckinjagande installationer. Loove frustade ordentligt och trampade på. Tillslut hade vi kommit runt tomterundan utan några större eskapader, och då blev Loove plötsligt "Macho Man". Om Loove var en människa skulle han vara en kille med väl tilltagna magrutor, ovetandes om hur snygg han är, men alltid beredd på att visa att han minsann inte är någon fegis. 

 

Så i skogsdungen mot ridskolan skulle han minsann ändra attityd. När jag valde väg så valde han en annan och det var precis som om han sa "Hörre du stumpan, nu tar du och lugnar ner dig där uppe och låter mig sköta jobbet, jag har koll på läget". Så det var bara att låta Loove bestämma hur han skulle ta sig ann stenar och grenar. För att bara några sekunder senare, när vi kom ut vid krönet mot rakbanan, förändras brutalt i och med att han blev rädd för ett djur som sprang runt i skogen. Han kastade sig åt sidan och ett tag kändes det som om jag hade Loove mer i famnen än under mig. Han försökte slita sig loss och springa iväg i riktning mot stallet, men där satt jag och blockerade hans skräck samtidigt som jag log när jag sa "Hörredu Macho Man, nu tar du och lugnar ner dig så att vi kommer hem ordentligt".

 

Väl hemma var det bara att sätta igång med puts av både Loove och utrustning. Leran hade stänkt precis överallt och jag skyndade mig mellan box, sadelkammare och putskrok för att hinna med bussen hem. Väl på bussen hann jag tänka hur få hästar det finns med en så oerhörd personlighet som Loove. Våran Macho Man, killen med sexpack som inte vet om hur snygg han är, kommer att gå långt. Hur jädra långt som helst!