ryttarinnas.blogg.se

Ryttarinnan är snart tillbaka

Kategori: Texter

Jag har inte varit aktiv på flera dagar och det har sina anledningar. Just nu beror det mest på att jag är i två stall samtidigt och har häst på schemat dygnet runt alla dagar. På fredag kväll ska jag sätta mig ned och pumpa ut en hel del inlägg. Det är bland annat min utmaning 30 dagar som ska få avslutas med några inlägg (det tog längre tid än just 30 dagar), det är frågor som ska besvaras, en flitig läsare som har skickat in lite önskeinlägg och så ska ni få en lägesrapport! Tills dess ber jag er att hålla ut, jag är snart tillbaka.

Hoppas och ber om att jag ska få en chans

Kategori: Texter

Idag pratade jag med några nyckelpersoner till ett jobb jag har sökt. Stämningen var bra och det kändes som att jag skulle få chansen att bli kallad på intervju. Jag ber varje kväll för att jag ska få en chans på det här jobbet, att jag ska få visa vad jag går för. Det skulle verkligen göra mitt liv helt fulländat - på alla plan! Jag skulle kunna göra i princip vad som helst för att få jobbet. Hoppas, hoppas, hoppas!

Det måste gå

Kategori: Texter

För två dagar sedan skulle Angela hoppa med Camaro. Det var inget stort hinder och inte heller några stora krav från Angelas sida, men där och då hände något som skulle förändra Angelas liv totalt i 6 veckor framöver. Ett missförstånd mellan Angela och Camaro gjorde att Camaro hoppade rätt upp i luften och gav Angela en flygtur. Hon landade så olyckligt att ena benet gick av helt. Det blev ambulans direkt till Akademiska och just nu är hon gipsad och ligger på observation. Det är konstigt hur fort livet kan förändras. 
 
Hästarna mår dock utomordentligt bra och kommer fortfarande behöva tas omhand och motioneras. Som tur är har Angela fantastiska stallvänner som hjälper henne med markservicen dem dagar jag inte kan ta mig ut. Dock är det ridningen som får lida och båda killarna är hästar som behöver gå för att dem ska hålla sig i skinnet. 
 
Jag bistår givetvis med all hjälp jag kan och kommer i möjligaste mån att ta hand om Camaro så mycket som möjligt. Jag vill att han bibehålla sin kondition och inte tappa en massa nu när omständigheterna är som dem är. Därtill ville Angela gärna ha hjälp att motionera Egatraz, något jag också kommer att hjälpa till med. 
 
Nu är det verkligen inte brist på hästar från något håll och jag försöker lägga upp en bra plan för att hinna med så mycket som möjligt. Jag släpper bara inte Bälinge och hästarna där, jag kommer kämpa på för att få det här att gå ihop. För jag vet att Sofie behöver minst lika mycket hjälp nu när hon har så mycket med skolan. 
 
Detta lär väl innebära att jag får försöka hitta en bra plan för att rida på morgonen innan jobbet dem dagar jag även ska ut till Bälinge. Här kan vi verkligen snacka om dubbelt upp på alla möjliga sätt! Förutom tidsplanering så behöver jag lägga upp en plan för hästarna så att dem får bästa möjliga träning under tiden jag har ansvaret för ridning av dem. 
 
OCH FÖR ATT LÄGGA PÅ LITE MER PÅ DETTA PRESSADE TIDSSCHEMA... Så flyttar jag och Lollo ihop i slutet av månaden till våran nya lägenhet. Vilket ska bli fantastiskt! Det är helt otroligt vad tiden springer iväg. 
 
Allting ordnar sig tillslut...med noggrann planering och en sjujädra disciplin! 

Ryttarinnan blir hästmamma

Kategori: Texter

Jag kommer berätta mer när jag kommer hem, men just nu verkar det som att jag kommer ha hand om två hästar i sex veckor. Varje dag...Ryttarinnan får fullt upp deluxe!

SS fyller 22 år idag!

Kategori: Texter

SuperSofie blir dagen till ära 22 år gammal. Det ska givetvis uppmärksammas och gratuleras, vilket görs med en middag till kvällen. Tänk att vi bara för 10 månader inte kände varandra alls, nu känns hela familjen Söderberg som världens bästa extrafamillj. Jag har det bästa livet och världens bästa människor!
 

CLINIC MED RGB 7 NOVEMBER

Kategori: Texter

 
Det har nog aldrig varit så intensiv kontakt mellan mig, Sofie och Lollo, som när biljetterna för Rolf-Göran Bengtssons clinic på Strömsholm släpptes. Vi satt alla på nålar och kunde inte pusta ut förens biljetterna var köpta och vi med det visste att vi kommer sitta på läktaren den 7 november och se och lyssna på våran stora förebild. Trots att jag egentligen inte hade råd köpte jag min biljett, det är fasiken inte ofta RGB rider runt i ett ridhus i Sverige och delar med sig av sina erfarenheter. Tur att det finns pasta och ketchup hemma, för det finns inte någonting i hela världen som skulle kunna få mig att missa det här!
 

Ryttarinnans helg

Kategori: Texter

Den här veckan börjar lida mot sitt slut och det är dags att ta helg om några timmar. Helgen kommer att bli spännande på många sätt. Efter jobbet idag börjar jag helgen med att rida Loovino åt Lollo. Jag är så glad över att få rida den otroligt fina hästen, och nu får jag ytterligare en chans på övergångarna. Min tanke är att jag idag verkligen ska koncentrera mig på arbetet och inte mesa ur när jag inte tycker att det går bra. Dock är det inget superpass vi ska utföra, Loove har pinnat på ordentligt den här veckan i vilket fall, men några övergångar ska vi kunna sätta under eftermiddagen.
 
Lollo har skrivit ett jättebra och tydligt inlägg som hamnar under just övergångar, hennes inlägg handlar om avsiktningar från trav till skritt och hur man får en bättre inramning när hästens bakdel gärna vill hamna innanför spåret. För att undvika att hamna på dubbla spår har Lollo en del tips : http://soderberglollo.blogg.se/2012/september/tank-framat-i-avsaktningen.html
 
När jag väl kommer hem ikväll så ska det förberedas inför morgondagen då det är dags att åka till Jälla tidigt på morgonen. Björklinge Ryttarförening håller en lokal hopptävling på området och Sofie startar Liebe i 1.10 klassen. Jag åker dit så att jag är där till första start och kan kolla på lite ekpiage innan som rider 1 metersklassen. När Sofie är på plats är det dags att sköta om Liebe och hålla igång henne medan Sofie går banan för nästa klass och förbereder sig. 
 
Förhoppningsvis går tävlingarna bra och jag åker hem under eftermiddagen. Då väntar en trevlig kväll tillsammans med Anna och Micke. Dem är på besök här i Uppsala under helgen och lämnar alltså lilla Avesta för att träffa alla Annas nära oh kära. Jag tänkte göra en schysst lasagne och kvällen avslutas med att det serveras en massa schyssta drinkar. 
 
På söndagen så knatar jag upp till Akademistallet och försöker lokalisera mig till den häst jag kommer att få provrida. Det är en relativt ung häst som verkar väldigt trevlig och som därtill står bra uppstallad, med mycket skog och mark i närheten för mysiga uteritter och så väldigt bra träningsmöjligheter. Förhoppningsvis går provridningen bra och jag kan känna mig nöjd. Ute i Bälinge så är det dags för hästen Lillan att komma på plats, mer om henne och varför hon har kommit till Sofie, kommer med ett annat inlägg lite senare. 
 
 
 

Vilken besvikelse

Kategori: Texter

Att ha häst i Uppsala är som att bo i en liten by där alla känner alla. På tävlingsplatserna, på träningarna och runt om i stallen, möts vi. Någons nya häst är någons gamla häst. Jag blev riktigt besviken på hästen jag åkte och kollade på igår. Först hade jag skrivit ett jättelångt inlägg med mer detaljer kring varför jag blev så pass besviken, men beslutade mig senare för att radera inlägget. Dels med hänsyn till hästens ägare och givetvis även till hästen.

Det var en trevlig häst som säkerligen skulle passa den som vill ha lite mer att jobba med och som kan tänka sig att betala för det arbetet under ett års tid utan att egentligen få någonting för det, men jag kommer att tacka nej. Jag är hemskt dålig på att vara tydlig med varför jag inte är intresserad och jag är fruktansvärt dålig på att hålla känslor utanför när det kommer till sådana här situationer, men jag måste vara stark i detta och inse att jag inte skulle må bra av att behöva lägga ut flera tusen i månaden för att arbeta med en häst som har mycket kvar att lära.

Jag fortsätter att leta, även om det många gånger känns hopplöst. På söndag ska jag prova en annan häst, där ägaren inte begär särskilt mycket betalt och där hästen står väldigt nära mitt hem. Förhoppningsvis blir jag inte lika besviken då. 

Hösten = ♥

Kategori: Texter

Hösten kommer alltid med en ordentlig nystart, det känns som att allting får en ny chans. Den här dagen känner jag mig verkligen nöjd med mig själv. Jag började dagen med att åka ned till stan och ta en morgonfika på Espresso House för att komma igång, 15 minuter innan Arbetsförmedlingen öppnade var jag på plats och snart hade jag gjort en påanmälan om att jag är deltidsarbetslös.
 
I fredags var sista dagen på mitt vikariat, jag kommer verkligen sakna den avdelningen och all underbar personal! Nu är det receptionen som gäller för mig ett tag framöver tills dess att jag hittat och fått en heltidstjänst. Det är ganska så skönt med en paus, att få lite extra timmar och att verkligen få tänka igenom framtiden. 
 
Efter eftermiddagspasset på jobbet så försökte jag få tag på lite vänner att hänga med, första dagen som ledig på riktigt utan några planer. Men ingen hade varken tid eller möjlighet. Så jag tog mig till Hemköp och köpte hem lite eftermiddagsmys och Min Häst (tidningen som jag smygläser...) för att väl hemma slänga mig på soffan och bara ta det lugnt. 
 
Med ny energi, efter min eftermiddagspaus, tog jag tag i städning av lägenheten, jag fixade med disken och slängde in den torra tvätten i garderoberna. Sen var det dags att göra iordning morgondagens matsäck eftersom att jag direkt efter jobbet imorgon ska åka ut till stallet och rida både Liebe och Loovino. 
 
Älskar dagar när jag får mycket gjort, hösten är helt klart välkommen!
 

Svåra beslut

Kategori: Texter

 
 
 
 
För några veckor sedan kom jag på mig själv med att tänka på hur tiden med egen häst var. Hur jag saknar känslan av att rida på min häst, hästen som bara jag rider, hästen som jag känner allra mest. Jag skrattade när jag kom på mig själv att tänka på hur jag även saknar mockningen, diskningen av hinkarna och allt det där stallgörat som kunde ta flera timmar bara för att jag alltid ville vara extra noga. 
 
Så åkte en annons ut, en annons om att jag söker foderhäst, en häst som bara är min. Om så bara för ett år, det räcker, bara jag får skapa nya minnen och ta vara på dem tidigare erfarenheterna. Men det är inte lätt att söka foderhäst i en storstad, det säger sig självt att en hästägare som har tappat intresset hellre säljer sin häst, än lånar ut.
 
Jag scrollade annonser i evighet, kollade i hela landet. Men jag hittade inget som föll mig i smaken, inget som kändes som en häst för mig. Det var promenadhästar och sällskapshästar, lättare ridning och pyssel. Men jag vill inte ha en promenadhäst, nog för att jag gillar att rida ut, men jag vill kunna utvecklas också. 
 
Så såg jag den där annonsen som jag råkat scrolla förbi i all hast. Jag läste igenom den, förstod att det inte handlade om en äldre promenadhäst, det här var någonting helt annat. Bilden på en svart stor och ståtlig valack fastnade direkt på min näthinna., fyra vita strumpor och en stor vit bläs Jag skrev genast ett mail till hästägaren, presenterade mig själv och så stängde jag ned datorn. 
 
Efter några dagar ringde hästägaren upp mig. Hon berättade om hur hon pluggade på Hippologen nere i Skåne och att hon därför behövde hjälp med den häst hon lämnat kvar i Uppsala. Hon ville att han skulle ha sin egen människa, någon som brydde sig om honom och tog tillvara på alla hans talanger. En tyskimporterad multitalang med en riktigt bra stam, jag satt förvånad med telefonen i min hand. 
 
Men allt som låter bra, har också en baksida. Ägarna vill inte att hästen flyttas. Jag har vägt allt fram och tillbaka, promenerat upp stigar i hela lägenheten, för jag tänker inte och kommer inte lämna "mina tjejer". Jag är alldeles för fäst vid våran gemenskap och all den gläjde som jag upplever med Sofie och Lollo att det är en omöjlighet. Samtidigt kan jag inte släppa den här hästen. 
 
På onsdag morgon åker jag ut till morgonfodringen. Bussen som går utanför min dörr går hela vägen till det nya stallet. Jag kommer testa, för annars kommer jag ångra att jag aldrig tog chansen. Om det nu är så att jag finner denna häst lika fantastisk som jag förmodar, så kommer jag få lägga upp en plan för hur jag ska kunna finnas på två ställen. För som sagt, mina tjejer och dem underbara hästar jag har ute i Bälinge släpper jag aldrig...aldrig någonsin!
 
 
 

Släpp den du älskar, Släpp aldrig det du älskar

Kategori: Texter

Jag har varit inne på det tidigare, och nu kommer jag att komma in på det igen. Men jag vill verkligen få ut detta, jag vill inte att någon ska gå i mina fotspår och göra samma misstag som jag gjort vid ett flertal tillfällen. När kärleken känts som tagen ur en riktig förutsägbar Hollywoodfilm. För jag har varit där flera gånger, osäker på mig själv och med en usel självkänsla. Där och då har jag låtit kärleken gå först, jag har aldrig velat missa den, jag har alltid velat omfamna den och aldrig släppa taget. 
 
Men kärlek är färskvara, det är där och då, men om några månader och om några år försvinner pirret i magen, fjärilarna flyger inte lika ivrigt längre och den långa festen har plötsligt blivit vardag. Det är när den första euforin försvinner som gränserna plötsligt suddas ut, och snaran kan kännas ruskigt åtdragen. 
 
Jag har sällan tänkt på mig själv och alltid tänkt på andra. Jag har gråtit för andras skull, av både sorg och lycka och jag har kunnat gå i eld för dem jag älskar. Detta har många gånger mest varit till min nackdel. För när man är så pass beredd på att vara andra till lags, och alltid håller av den andre, så är det lätt att sälja allt man har bara för att få leva i det man tror sig ha. 
 
Innan jag träffade David sålde jag hela mitt liv upprepade gånger. Jag hittade en kille som snart blev min pojkvän och sedan blev mitt allt. När han ville att jag skulle finnas i hans närhet så fanns jag där oavsett vad mitt hjärta sa till mig. Jag saknade mitt intresse, men lämnade det när han bad om det. Många gånger slutade jag i flera månader, satt hemma och försökte hitta ett nytt intresse samtidigt som jag saknade det som varit en större del av mitt liv i så många år. 
 
David är nog den första som förstår hur jag inte fungerar utan mitt intresse. Hur jag blir ledsen och upprörd när jag inte får spendera mina dyrbara timmar i stallet. Som vet att min största lycka i livet är när jag får vara med alla dessa hästar. Även om han inte nämnvärt bryr sig om varken stall eller ridning, så låter han mig vara där så ofta jag vill. För att han vet vilken oerhörd kärlek det är. 
 
Till er läsare vill jag understryka vikten av att aldrig lämna det ni älskar. Träffar ni någon som försöker begränsa er ska ni med alla medel försöka ta er därifrån. Den personen kommer inte älska er mer för att ni sitter hemma och väntar, däremot kommer den personen utnyttja möjligheten betydligt mer och det är oerhört svårt att bryta ett sådant mönster och försöka pussla ihop allt det trasiga.
 
När den ni älskar verkligen älskar er så låter den personen er gå, till det som ger er lycka och glädje. Inte för att denne vill lämna er, utan för att den vet att med frihet och möjligheter kommer ni alltid tillbaka. 
 
 
 

Alla kan mest

Kategori: Texter

Ridsporten är full av experter, många av oss har säkert sprungit på både en och flera. Dem som både kan och vet mest, och som gärna ger goda råd utan att man har bett om dem. Oftast tar dem experterna en oerhörd plats i stallarna, dem hörs och syns mest. Dem går in i en ledarroll och har snart blivit stallets överhövding som bidrar till dålig stämning och att många känner obehag i just stallet. Nu är inte alla experter sådana, men jag måste referera från mina egna upplevelser och då har det varit just precis så, dem tar plats och gör att många känner sig utanför i stallet. 
 
Jag var ganska ung när jag träffade min första expert. Jag hade inte mycket erfarenhet och ville gärna lära mig mer. Experten var noga med att förklara att hon minsann kunde rida alla hästar och att hon var bäst i sin grupp. Hon ville gärna visa mig vad hon menade, tog över kommandot många gånger och levde i sin egen bubbla av falsk välvilja. För egentligen ville hon inte visa mig "den rätta vägen", hon vill att jag skulle vara en av dem som såg upp till henne, en av dem som i ren rädsla blev kompis med henne. Såhär i efterhand tror jag att hon var vädigt ensam och att hon i brist på andra sociala knep kom på att om hon blev en tyrann skulle hon snart få nya vänner, om än falska sådana. 
 
När jag vände henne ryggen var den dagen då jag skrev på flera månaders utanförskap. Jag blev utsatt för väldigt många fula saker som jag inte vågade berätta om för ridlärarna, för dem hade hon nämligen lindat runt sitt finger. Hon spred lögner och försökte sätta mig på plats flera gånger. Efter ett tag var det så pass illa att jag under en lång period inte vågade åka till stallet, för jag visste att hon skulle vara där. 
 
Idag ser det lite annorlunda ut än för tretton år sedan. Idag har vi nätet, vi har verktyget att anonymt och utan konsekvenser klanka ned på andra, sprida dynga om andra och göra andra oerhört illa. Jag är glad att min tyrann fanns för just tretton år sedan, för jag hade inte orkat den press nätet bidrar till. 
 
Min vän Lollo berättade en gång om sitt möte med Rolf-Göran Bengtsson, många unga ryttares absoluta förebild. En man som många ser upp till och lyfter högt ovan molnen. Han är duktig, vi vet alla vad han har åstadkommit, men han skryter inte om det. Han brer inte ut sig och tror sig vara förmer än någon annan. När Lollo träffade honom på en av våra stora hästevent här i Sverige fick hon en pratstund med Rolf-Göran och hon beskriver det mötet som någonting utöver det vanliga.
 
Där stod hon med en ryttare ur världseliten som ville veta mer om henne och hennes häst och som gärna gav råd utan att påpeka att han visste bättre eller hade mer erfarenhet. Han gav henne råd att testa, men inget krav på att hon var tvungen att göra det. Den ödmjukheten saknas på ridskolorna och i stallarna idag, tiden att bara stå och prata om hur man eventuellt skulle kunna göra utan skryt och hävdningstaktiker. 
 
Jag hoppas att jag aldrig blir sådan som ska behöva hävda mig, att jag ser på mina efarenheter som något som jag gärna delar med mig av utan att med det poängtera att jag skulle vara någon form av hästguru eller expert. För alla har vi olika sätt att hantera våra hästar på, alla har vi olika sätt att lösa situationer på. Vi kan gärna tipsa andra och hjälpa andra, men vi ska ha i åtanke att det handlar om olika tankar och funderingar och att alla inte kommer att acceptera det sättet vi väljer att presentera våra lösningar på, eller det sättet vi arbetar på. 
 
Nätet finns fortfarande och snart kommer det här inlägget visas på min blogg, en omöjlighet för tretton år sedan. Det finns inte bara nackdelar med internet, men det vi måste jobba med är att tänka efter innan vi uttrycker oss. Kan vi stå för våra åsikter och tankar om någon loggar våran IP-adress och identifiera den som skrivit inlägget eller kommentaren?
 
Om vi kan stå för det har vi kommit lång väg, och då kan vi diskutera det. Men är vi fortfarande i gränslandet mellan åsikt och vilja att kränka andra så har vi mycket kvar... 
 
 

Jag vet inte varför, men plötsligt kom allt tillbaka

Kategori: Texter

Från det att jag var sex år gammal har det inte funnits något större intresse än intresset för hästarna. Under en lång period var jag som besatt, jag gick i grundskolan och dygnets alla timmar gick åt till att tänka på hästarna, och när jag inte tänkte på dem så var jag bland dem. På träslöjden karvades det hästskyltar, på syslöjden tillverkades schabrak, i alla mina böcker klottrades det ned hästnamn och ritades hästhuvuden. 
 
Om helgerna gick jag upp innan någon ens funderat på att gå upp, kall som snöig, regnig som solig morgon. Jag cyklade till ridskolan och var där tills dagen blivit kväll och det var dags att låsa för natten. Varje skoldag avslutades i stallet, varje lovdag var vigd åt mitt intresse. Det fanns ingenting som kunde konkurrera med hästarna, ingen kille, ingen fest, ingenting. För mig fanns bara hästarna. 
 
Så kom struliga tonår, och jag tappade gnistan. Det var som om det var dags för mig att ta igen allt det jag missat när jag spenderat årets alla dagar i hagar och stall. Jag började festa istället för att sitta i iskalla ridhus, jag var bakis och hemma istället för att peppa ridskolans lag i en av dem viktiga lagtävlingarna, jag träffade killar när jag istället borde ha tagit hand om min häst. 
 
Det är ovärderligt vad min familj gjorde för mig när jag under gymnasietiden lät det jag älskade gå mig förbi. Hur jag många gånger lät dem sköta allt det jag borde sköta, allt det jag borde älska att ta hand om. Jag hade alla möjligheter, jag hade det jag alltid velat ha, det jag drömt om på den där regnbågsfärgade cykeln som under flera år tagit mig mellan ridskolan och hemmets stora trygga ytterdörr. 
 
Snart blev jag vuxen och ville bort, bort från landet och dess stillsamhet, in i storstadspulsen och hem till vad jag trodde var mitt livs kärlek. Hästen stallades upp lite utanför stan, och jag var redo, jag var redo för att bli vuxen. När jag borde ha stannat och lyssnat till den där lilla rösten längst in bakom hjärtat, kastade jag mig handlöst in i ett hastigt beslut.
 
Intresset blev snart ett ont måste, en klump i halsen, en hastig syssla att i möjligaste förbifart få gjord. Det var inte kärlek och lycka längre, det hade blivit en blockering. Den jag trodde älskade mig och ville att jag skulle vara lycklig, började sätta gränser kring hur många timmar om dagen jag fick känna fullständig frihet och lycka. Jag stressade mig genom alla moment och insåg hur ohållbar hela min situation höll på att bli.
 
Tonårsrebellen kom tillbaka, och när allting rasade stod jag med tigertårar rinnandes längs mina kinder och vinkade av en stor hästlastbil som tydliggjorde att jag inte tagit mitt ansvar, att jag lämnat den jag lovat att för alltid beskydda för att jag valt ett liv där min lycka och min glädje inte var prioriterad. Där mina beslut var just mina beslut och där jag inte längre hade någonting att hämta energi från. 
 
Ibland har man tur och jag har haft en jävla massa tur. Allting skulle lösa sig tillslut. Jag flyttade ifrån den som kvävde mig och hittade en ny kärlek. Han skulle också komma att förstå hur viktigt ett intresse är, och hur det inte går att ersätta med någonting annat. 
 
Det skulle ta ett tag innan jag verkligen förstod att det var okej att jag spenderade en hel eftermiddag i stallet och jag skulle många gånger sluta för att falla tillbaka. För att han inte ville ta min själs största lycka, för att han ville se mig skratta, varje dag. 
 
I samma veva hade jag turen att hamna hos Sofie och Danne. Jag hade turen att få rida alla dessa fantastiska hästar och sakta men säkert har mitt intresse blommat ut igen. Idag när jag stod i duggregn på en lerig parkering i snålblåst kände jag hur en sex år gammal flicka med ett brinnande intresse för hästar flyttade in i mitt inre igen. Jag kände hur mycket jag saknat henne, den där starka flickan som kunde cykla hur jävla många mil som helst för att bara få klappa på en häst, och jag lät henne ta all den plats hon behöver. 
 
På bussen hem var det som att hon förlät mig för att jag var ung och dum, för att jag inte visste bättre än att revoltera sent och många gånger tappa bort mig själv och den största kärleken i mitt liv. Nu har vi mycket ta igen, och mycket att finna, men den här gånger gör vi det tillsammans. 
 

Ryttarinnan har kommit ur grottan...

Kategori: Texter

Det känns som att jag inte har bloggat på en evighet, och kanske är det så. Hela den här veckan har jag jobbat till största del och allt har gått i ett rasande tempo. Jag har inte haft särskilt mycket tid att ens träffa min familj (som jag ju faktiskt BOR med) och jag har inte träffat några vänner. Men nu är den här helvetesveckan slut och jag är tillbaka med besked! 
 
Det händer mycket spännande framöver, om en stund ska jag ta bussen in till stan för åka mot Sofie och Danne, imorgon är det dags för kvalitetsbedömningarna i Högbo och vi åker dit som ett stort team och hoppas på att Chic passerar med gott betyg! 
 
Sen börjar en ny vecka och jag har nya arbetstider, jag kommer försöka att ta mer tid till stallet och verkligen fokusera på det nu, det känns som att hela sommaren har varit lite halvdan när det kommer just till regelbundenheten. Det har hänt mycket saker, jag har rest och farit runt och inte hittat någon ro alls. 
 
Så vad händer senare till hösten? Jo det är dags att åka på en hel del nyttiga och spännande clinics, RGB kommer till Stockholm och Strömsholm och jag och Lollo bara MÅSTE gå på den! Sen är det Sofie som ska ut och tävla en del, det är träningar på Jälla för Louise Haaga (jättenyttigt att titta på om man inte rider själv!) och så ska ju jag försöka få tag på en foderhäst. 
 
 
HÖST MED HÄST - det är ett löfte från Ryttarinnan :)
 
                                            Såhär upprörd blir Ryttarinnan när hon inte får vara i stallet...

Du är kärlek

Kategori: Texter

Det verkar som om det jag befarat inte är aktuellt än, ingen är lyckligare än jag! För det skulle fan inte gå utan dig. Det är så mycket som har hänt på så kort tid och det går inte att beskriva hur mycket du kommit att betyda för mig. Du är kärlek, du är många gånger min räddning och du är den ärligaste vännen jag har. Lycka kan vara att älska en häst, och fan vad jag älskar dig! ♥
 
 
 
 

Underbara du

Kategori: Texter

You make me happy,
When I'm sad.
You make me alive,
When I'm feeling dead. 
Forever you, 
Forever me,
Forever us. 
 

Ibland känns det som att livet sprungit ifrån mig. Som att allting bara händer. Som att jag har tappat kontrollen och inte klarar av att hantera ens dem vardagliga små problemen. Det är då du finns där. Hästen som jag kan vara lika förbannad på, som lycklig över. Hästen som jag avskydde, men nu älskar. Det tog tid att lära känna dig, och varje dag dyker någonting nytt upp. En ny utmaning, en ny diskussion. Men numera löser vi problemen tillsammans. Vi har slutat upp med att vara hysteriska och frustrerade, vi vet hur vi ska kommunicera för att komma fram till ett beslut, tillsammans. 
 
Jag trodde aldrig att jag skulle rida mot hinder på dig, för bara ett halvår sedan såg jag det som en omöjlighet. Jag var glad om jag lyckades skritta på dig och dessutom lyckades hålla mig kvar hela turen. Idag spelar det ingen roll vad vi gör, jag litar på dig och jag vet att du fixar det. 
 
Igår fanns du där igen. Med ditt lugn och din styrka. Jag kunde bara sitta där, prata om allt som gått helt åt skogen och om det som fortfarande går bra. Du gav mig all den glädje jag behöver, tankade mig på livsenergi och jag tror inte du ens vet hur mycket du betyder för mig.
 

Rutiner

Kategori: Texter

Egentligen vet jag, väldigt väl, att jag är en människa som är i stort behov av rutiner. Dock har jag slarvat med det under hela sommaren, det har varit semester och jag har kunnat ta sovmorgon flera dagar i sträck. Frukost har blivit brunch och middag har blivit en macka när hungern tränger sig på mot kvällen. När vardagen sen kom tillbaka över en natt så var jag nog inte speciellt beredd och det skulle ta ett tag för mig att bestämma mig för att återgå till rutinerna. När det kommer till rutinbeteende är jag precis som hästarna, jag fungerar inte utan dem. 
 
Idag har jag gått upp i tid, snart kommer jag att sminka mig och ta bussen till jobbet för att efter jobbet kunna åka ut till stallet. När jag går upp i god tid har jag mer timmar till mitt förfogande och behöver inte stressa runt, jag kan sköta mitt arbete i lugn och ro. Därtill kan jag njuta mer av timmarna i stallet då det känns som att jag förtjänar dem. 
 
Det är höstluft ute och jag har bestämt mig för att börja äta bättre och röra på mig mer. Godis, läsk och andra onyttigheter slinker lätt ned när hungern gör sig hörd och jag har alldeles för lätt för att ge efter. Men vad det ger är egentligen inget annat än dålig sömn, rastlöshet, huvudvärk och illamående. Jag måste lära mig det och se till att komplettera med bra saker.
 
Vi hästmänniskor är bra på att ta hand om våra hästar, men vi är fullkomligt usla på att ta hand om oss själva. Vi skulle aldrig någonsin kunna tänka oss att utfodra våra hästar såsom vi utfodrar oss själva, med foder av dålig kvalité som ger snabb energi, men tillför en mängd biverkningar. Vi skulle heller aldrig kunna tänka oss att börja med orutin ute i stallarna, släppa ut hästarna lite när vi känner för det, fodra när vi orkar och rida när vi har lust.
 
Det är dags att vi även börjar se till att vi själva mår bra, precis lika varsamt som vi kontrollerar våra hästars hälsa och välmående. Jag tänkte börja idag, när börjar du?

Om det bara kunde gå över

Kategori: Texter

Jag hatar att inte kunna utnyttja all min kapacitet, att inte kunna leva livet fullt ut och att bli begränsad. Det kan vara olika saker som påverkar, alltifrån den sociala miljön till den fysiska och psykiska. Det har varit mycket på kort tid som har hänt i mitt liv, på alla ovan nämnda plan och jag önskar varje natt att det bara kunde gå över.
 
När jag mår bra, när jag är tillfreds med min tillvaro, ger jag alltid allt jag har. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det kan vara alltifrån arbetstempo när jag väl sitter på kontoret, min närvaro när jag är med dem jag älskar och det kan även vara koncentrationen när jag rider. 
 
På senaste tiden har det varit en hel berg och dalbana med både det ena och det andra, vissa dagar har allt känns fantastiskt för att andra dagar inte vara rätt någonstans. Visst är livet så, men när det börjar gå allt för rasande fort nedåt är det svårt att hitta motivation och glädje. 
 
Jag kan inte sluta önska att jag ska skärpa till mig, att det fysiska inte ska påverka och att det psykiska ska fortsätta vara starkt, i alla lägen. Jag har TUR, jag har fantastiska och underbara människor i min närhet, fina vänner, en underbar familj och mycket som ger mig kraft . Visserligen går det fysiska inte att hjälpa annat än att behandla, men jag är trött på att inte kunna påverka och vänta på att någon annan ska ge mig det jag behöver för att känna mig frisk. 
 
Får ursäkta för röran, det här är ju trots allt en inspirationsblogg, men jag känner att även ni läsare behöver veta att även den största inspiratör får bakslag och tvingas hitta nya vägar. 

Ryttarinnan is out of office

Kategori: Texter

Jag är van vid att saker händer hela tiden, att det är full fart, gasen i botten, skrik och panik. Så det här med semester vill jag väl inte säga att jag är särskilt bekant med. Som hästmänniska är det där med semester därtill nästan ofattbart, när jag själv var hästägare var semester att inte åka till stallet mellan 06.00-18.00. Inte en dag ledig, inte en minut till övers. För skulle det inte lagas staket så skulle hovslagaren komma, skulle det inte hopptränas mitt i natten så skulle boxväggarna rengöras. På ett sätt är det verkligen ett privilegium att vara medryttare, jag slipper kostnader och jag slipper ansvaret. Men samtidigt kan jag ibland sakna dem oändliga timmarna i stallet, den där tiden som alltid kastade sig fram och ansvaret. 
 
Den här veckan kommer jag att åka iväg till Göteborg med min kusin för att ta paus och därtill hitta på roliga saker i annan stad. Därefter följer Lollos firande av sin tjugonde födelsedag och det är väl först på söndag jag är på hemmaplan igen. Jag vet att jag behöver komma ur fokus för att kunna gå 100% in i fokus igen. 
 
Nästa vecka erbjuder mycket mer stall och hästliv än den här bloggen någonsin har fått uppleva skulle jag tro. Jag kommer göra mitt yttersta för att så många dagar som möjligt åka ut till stallet och kompensera upp för den tid jag varit borta. Förhoppningsvis kan jag känna att jag är mer till hjälp än vad jag känner just nu. 
 
Jag fick en fråga på mailen ang. "Ryttarinnan besvarar", har det lagts ned eller hur kommer det se ut i fortsättningen? Ni är givetvis välkomna att fortsätta maila in frågor och funderingar till [email protected]. Som det ser ut kommer det att köras en drive med bloggen från dess projekthållare framöver, vilket gör att jag antagligen kommer att få in nya frågor och nya ämnen att diskutera och ge svar på. 
 
Men kom för all del ihåg att alla svar är mina egna, jag är ingen guru på det sättet att jag kan säga till fullo vad som är rätt och fel. Jag är inte utbildad på det sättet och går bara på egna erfarenheter och reflektioner. Allt annat överlåter jag till alla duktiga tränare som med sin utbildning och erfarenhet har mer att ge. 
 
 
 
 
 

Ett nytt kapitel

Kategori: Texter

Det känns annorlunda. Trånga gångar, små utrymmen och mycket folk i rörelse. Att se ”våra” hästar i annat stall är någonting jag säkerligen kommer att vänja mig vid, men just nu saknar jag det vi hade. Det som var vi. Ingen tvekan om att vi alltid kommer att följas åt, jag är död den dagen jag inte kommer till stallet mer. Men jag saknar all plats, att kunna sitta i fikarummet en gråmulen dag och ta en fika, att putsa utan att trängas och prata om allt som hör livet till, att kunna välja och vraka bland utrustningen utan att behöva leta sig fram.

Nu är det annorlunda och det är givetvis någonting som kommer bli vardag när allting har lagt sig. Ridskolan är mysig och vi kommer säkerligen att få med oss många minnen därifrån. Huvudsaken är att hästarna mår bra och att dem är tillfreds. Rutinerna verkar inte rulla på riktigt än, det är lite hursomhelst nu över sommaren, men jag är säker på att det blir mer ordning så fort hösten kommer intågandes. Det finns fördelar också givetvis, vi har närmre till ridhuset och vi har en utebana som också går att disponera. Det finns mer människor runtomkring som säkerligen kan hjälpa oss att hitta nya ridvägar och bli trevligt ridsällskap.

En stor eloge måste gå till Sofie, hela den här perioden förstår jag inte hur hon har orkat. Hon har kämpat sig igenom det mesta och det har varit mer motvind än medvind. Jag kommer givetvis göra mitt yttersta för att underlätta för henne så att hon slipper göra så otroligt mycket, tiden till det får helt enkelt läggas där den behövs.

Med detta kommer Ryttarinnan nu gå in i ett nytt kapitel och jag är säker på att även detta blir en resa att följa!