Släpp den du älskar, Släpp aldrig det du älskar
Kategori: Texter
Jag har varit inne på det tidigare, och nu kommer jag att komma in på det igen. Men jag vill verkligen få ut detta, jag vill inte att någon ska gå i mina fotspår och göra samma misstag som jag gjort vid ett flertal tillfällen. När kärleken känts som tagen ur en riktig förutsägbar Hollywoodfilm. För jag har varit där flera gånger, osäker på mig själv och med en usel självkänsla. Där och då har jag låtit kärleken gå först, jag har aldrig velat missa den, jag har alltid velat omfamna den och aldrig släppa taget.
Men kärlek är färskvara, det är där och då, men om några månader och om några år försvinner pirret i magen, fjärilarna flyger inte lika ivrigt längre och den långa festen har plötsligt blivit vardag. Det är när den första euforin försvinner som gränserna plötsligt suddas ut, och snaran kan kännas ruskigt åtdragen.
Jag har sällan tänkt på mig själv och alltid tänkt på andra. Jag har gråtit för andras skull, av både sorg och lycka och jag har kunnat gå i eld för dem jag älskar. Detta har många gånger mest varit till min nackdel. För när man är så pass beredd på att vara andra till lags, och alltid håller av den andre, så är det lätt att sälja allt man har bara för att få leva i det man tror sig ha.
Innan jag träffade David sålde jag hela mitt liv upprepade gånger. Jag hittade en kille som snart blev min pojkvän och sedan blev mitt allt. När han ville att jag skulle finnas i hans närhet så fanns jag där oavsett vad mitt hjärta sa till mig. Jag saknade mitt intresse, men lämnade det när han bad om det. Många gånger slutade jag i flera månader, satt hemma och försökte hitta ett nytt intresse samtidigt som jag saknade det som varit en större del av mitt liv i så många år.
David är nog den första som förstår hur jag inte fungerar utan mitt intresse. Hur jag blir ledsen och upprörd när jag inte får spendera mina dyrbara timmar i stallet. Som vet att min största lycka i livet är när jag får vara med alla dessa hästar. Även om han inte nämnvärt bryr sig om varken stall eller ridning, så låter han mig vara där så ofta jag vill. För att han vet vilken oerhörd kärlek det är.
Till er läsare vill jag understryka vikten av att aldrig lämna det ni älskar. Träffar ni någon som försöker begränsa er ska ni med alla medel försöka ta er därifrån. Den personen kommer inte älska er mer för att ni sitter hemma och väntar, däremot kommer den personen utnyttja möjligheten betydligt mer och det är oerhört svårt att bryta ett sådant mönster och försöka pussla ihop allt det trasiga.
När den ni älskar verkligen älskar er så låter den personen er gå, till det som ger er lycka och glädje. Inte för att denne vill lämna er, utan för att den vet att med frihet och möjligheter kommer ni alltid tillbaka.
