För två dagar sedan skulle Angela hoppa med Camaro. Det var inget stort hinder och inte heller några stora krav från Angelas sida, men där och då hände något som skulle förändra Angelas liv totalt i 6 veckor framöver. Ett missförstånd mellan Angela och Camaro gjorde att Camaro hoppade rätt upp i luften och gav Angela en flygtur. Hon landade så olyckligt att ena benet gick av helt. Det blev ambulans direkt till Akademiska och just nu är hon gipsad och ligger på observation. Det är konstigt hur fort livet kan förändras.
Hästarna mår dock utomordentligt bra och kommer fortfarande behöva tas omhand och motioneras. Som tur är har Angela fantastiska stallvänner som hjälper henne med markservicen dem dagar jag inte kan ta mig ut. Dock är det ridningen som får lida och båda killarna är hästar som behöver gå för att dem ska hålla sig i skinnet.
Jag bistår givetvis med all hjälp jag kan och kommer i möjligaste mån att ta hand om Camaro så mycket som möjligt. Jag vill att han bibehålla sin kondition och inte tappa en massa nu när omständigheterna är som dem är. Därtill ville Angela gärna ha hjälp att motionera Egatraz, något jag också kommer att hjälpa till med.
Nu är det verkligen inte brist på hästar från något håll och jag försöker lägga upp en bra plan för att hinna med så mycket som möjligt. Jag släpper bara inte Bälinge och hästarna där, jag kommer kämpa på för att få det här att gå ihop. För jag vet att Sofie behöver minst lika mycket hjälp nu när hon har så mycket med skolan.
Detta lär väl innebära att jag får försöka hitta en bra plan för att rida på morgonen innan jobbet dem dagar jag även ska ut till Bälinge. Här kan vi verkligen snacka om dubbelt upp på alla möjliga sätt! Förutom tidsplanering så behöver jag lägga upp en plan för hästarna så att dem får bästa möjliga träning under tiden jag har ansvaret för ridning av dem.
OCH FÖR ATT LÄGGA PÅ LITE MER PÅ DETTA PRESSADE TIDSSCHEMA... Så flyttar jag och Lollo ihop i slutet av månaden till våran nya lägenhet. Vilket ska bli fantastiskt! Det är helt otroligt vad tiden springer iväg.
Allting ordnar sig tillslut...med noggrann planering och en sjujädra disciplin!
För 16 år sedan började ett för mig evigt intresse. På en smutsgul skimmel i ett ridhus som saknade isolering och den här vintereftermiddagen var svinkallt. Jag minns hur jag trots kylan utanför kokade av värme och jag minns hur jag varv på varv ihärdigt kämpade med att få ponnyn att börja galoppera. Så kom det, på en millisekund, en explosion av galoppsprång. För varje språng visste jag att jag aldrig skulle vilja sluta med hästar. Total lycka kan vara att galoppera en hel långsida på en smutsgul ponny en iskall vintereftermiddag. Den här bloggen började som ett projekt för att inspirera och motivera unga ryttare och ryttarinnor, men har kommit att bli så mycket mer. Den har blivit viktig och en del av något så mycket större än vad jag någonsin hade kunnat trott när den väl startade. Tidigare låg denna blogg på en annan portal, men har nu flyttat till blogg.se i syfte att växa och bli större. Välkommen hit, välkommen till Ryttarinnan!