Idag pratade jag med några nyckelpersoner till ett jobb jag har sökt. Stämningen var bra och det kändes som att jag skulle få chansen att bli kallad på intervju. Jag ber varje kväll för att jag ska få en chans på det här jobbet, att jag ska få visa vad jag går för. Det skulle verkligen göra mitt liv helt fulländat - på alla plan! Jag skulle kunna göra i princip vad som helst för att få jobbet. Hoppas, hoppas, hoppas!
För 16 år sedan började ett för mig evigt intresse. På en smutsgul skimmel i ett ridhus som saknade isolering och den här vintereftermiddagen var svinkallt. Jag minns hur jag trots kylan utanför kokade av värme och jag minns hur jag varv på varv ihärdigt kämpade med att få ponnyn att börja galoppera. Så kom det, på en millisekund, en explosion av galoppsprång. För varje språng visste jag att jag aldrig skulle vilja sluta med hästar. Total lycka kan vara att galoppera en hel långsida på en smutsgul ponny en iskall vintereftermiddag. Den här bloggen började som ett projekt för att inspirera och motivera unga ryttare och ryttarinnor, men har kommit att bli så mycket mer. Den har blivit viktig och en del av något så mycket större än vad jag någonsin hade kunnat trott när den väl startade. Tidigare låg denna blogg på en annan portal, men har nu flyttat till blogg.se i syfte att växa och bli större. Välkommen hit, välkommen till Ryttarinnan!