Igår när jag kom hem passade jag på att hinna med en massa saker. Jag städa och plockade, jag lagade mat för kommande vecka (så det bara är att värma på när jag kommer hem efter en dag i stallet) och jag såg till att allt var i sin ordning inför den här veckan.
Nu börjar perioden som jag kommer att ha alldeles fullt upp med framförallt hästarna. Jag ska inte säga att det är jobbigt eller något sådant, det är ett eget val och jag har beslutat mig för att det kommer att fungera. Men en hel del tid som annars gått till kompisar och sådant kommer att falla bort.
I eftermiddag ska jag rida ut en sväng på Egatraz, Camaro får vila alternativt ta en kortare runda eftersom att han är den som har gått mest hitills. Men för att jag ska kunna fokusera 100% på hästarna när jag kommer ut i eftermiddag, så passar jag på att åka ut till stallet inann jobbet för att mocka och fixa det praktiska. Då kommer jag kunna slappna av på ett annat sätt när jag kommer ut till stallet lite senare.
Egatraz är en mycket känsligare figur än Calle, Calle kan man verkligen sätta på plats när han försöker med annat och när han inte lyssnar, men med Egatraz får man vara lite försiktigare med. Han är nämligen en häst som tar åt sig oerhört mycket och är något osäker kring nya bekantskaper.
Så nu är det bara att börja packa ihop det sista och ta fart mot bussen!
För 16 år sedan började ett för mig evigt intresse. På en smutsgul skimmel i ett ridhus som saknade isolering och den här vintereftermiddagen var svinkallt. Jag minns hur jag trots kylan utanför kokade av värme och jag minns hur jag varv på varv ihärdigt kämpade med att få ponnyn att börja galoppera. Så kom det, på en millisekund, en explosion av galoppsprång. För varje språng visste jag att jag aldrig skulle vilja sluta med hästar. Total lycka kan vara att galoppera en hel långsida på en smutsgul ponny en iskall vintereftermiddag. Den här bloggen började som ett projekt för att inspirera och motivera unga ryttare och ryttarinnor, men har kommit att bli så mycket mer. Den har blivit viktig och en del av något så mycket större än vad jag någonsin hade kunnat trott när den väl startade. Tidigare låg denna blogg på en annan portal, men har nu flyttat till blogg.se i syfte att växa och bli större. Välkommen hit, välkommen till Ryttarinnan!