Ett nytt kapitel
Kategori: Texter
Det känns annorlunda. Trånga gångar, små utrymmen och mycket folk i rörelse. Att se ”våra” hästar i annat stall är någonting jag säkerligen kommer att vänja mig vid, men just nu saknar jag det vi hade. Det som var vi. Ingen tvekan om att vi alltid kommer att följas åt, jag är död den dagen jag inte kommer till stallet mer. Men jag saknar all plats, att kunna sitta i fikarummet en gråmulen dag och ta en fika, att putsa utan att trängas och prata om allt som hör livet till, att kunna välja och vraka bland utrustningen utan att behöva leta sig fram.
Nu är det annorlunda och det är givetvis någonting som kommer bli vardag när allting har lagt sig. Ridskolan är mysig och vi kommer säkerligen att få med oss många minnen därifrån. Huvudsaken är att hästarna mår bra och att dem är tillfreds. Rutinerna verkar inte rulla på riktigt än, det är lite hursomhelst nu över sommaren, men jag är säker på att det blir mer ordning så fort hösten kommer intågandes. Det finns fördelar också givetvis, vi har närmre till ridhuset och vi har en utebana som också går att disponera. Det finns mer människor runtomkring som säkerligen kan hjälpa oss att hitta nya ridvägar och bli trevligt ridsällskap.
En stor eloge måste gå till Sofie, hela den här perioden förstår jag inte hur hon har orkat. Hon har kämpat sig igenom det mesta och det har varit mer motvind än medvind. Jag kommer givetvis göra mitt yttersta för att underlätta för henne så att hon slipper göra så otroligt mycket, tiden till det får helt enkelt läggas där den behövs.
Med detta kommer Ryttarinnan nu gå in i ett nytt kapitel och jag är säker på att även detta blir en resa att följa!
