Vilken besvikelse
Kategori: Texter
Att ha häst i Uppsala är som att bo i en liten by där alla känner alla. På tävlingsplatserna, på träningarna och runt om i stallen, möts vi. Någons nya häst är någons gamla häst. Jag blev riktigt besviken på hästen jag åkte och kollade på igår. Först hade jag skrivit ett jättelångt inlägg med mer detaljer kring varför jag blev så pass besviken, men beslutade mig senare för att radera inlägget. Dels med hänsyn till hästens ägare och givetvis även till hästen.
Det var en trevlig häst som säkerligen skulle passa den som vill ha lite mer att jobba med och som kan tänka sig att betala för det arbetet under ett års tid utan att egentligen få någonting för det, men jag kommer att tacka nej. Jag är hemskt dålig på att vara tydlig med varför jag inte är intresserad och jag är fruktansvärt dålig på att hålla känslor utanför när det kommer till sådana här situationer, men jag måste vara stark i detta och inse att jag inte skulle må bra av att behöva lägga ut flera tusen i månaden för att arbeta med en häst som har mycket kvar att lära.
Jag fortsätter att leta, även om det många gånger känns hopplöst. På söndag ska jag prova en annan häst, där ägaren inte begär särskilt mycket betalt och där hästen står väldigt nära mitt hem. Förhoppningsvis blir jag inte lika besviken då.
