Jag hatar att inte kunna utnyttja all min kapacitet, att inte kunna leva livet fullt ut och att bli begränsad. Det kan vara olika saker som påverkar, alltifrån den sociala miljön till den fysiska och psykiska. Det har varit mycket på kort tid som har hänt i mitt liv, på alla ovan nämnda plan och jag önskar varje natt att det bara kunde gå över.
När jag mår bra, när jag är tillfreds med min tillvaro, ger jag alltid allt jag har. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det kan vara alltifrån arbetstempo när jag väl sitter på kontoret, min närvaro när jag är med dem jag älskar och det kan även vara koncentrationen när jag rider.
På senaste tiden har det varit en hel berg och dalbana med både det ena och det andra, vissa dagar har allt känns fantastiskt för att andra dagar inte vara rätt någonstans. Visst är livet så, men när det börjar gå allt för rasande fort nedåt är det svårt att hitta motivation och glädje.
Jag kan inte sluta önska att jag ska skärpa till mig, att det fysiska inte ska påverka och att det psykiska ska fortsätta vara starkt, i alla lägen. Jag har TUR, jag har fantastiska och underbara människor i min närhet, fina vänner, en underbar familj och mycket som ger mig kraft . Visserligen går det fysiska inte att hjälpa annat än att behandla, men jag är trött på att inte kunna påverka och vänta på att någon annan ska ge mig det jag behöver för att känna mig frisk.
Får ursäkta för röran, det här är ju trots allt en inspirationsblogg, men jag känner att även ni läsare behöver veta att även den största inspiratör får bakslag och tvingas hitta nya vägar.
För 16 år sedan började ett för mig evigt intresse. På en smutsgul skimmel i ett ridhus som saknade isolering och den här vintereftermiddagen var svinkallt. Jag minns hur jag trots kylan utanför kokade av värme och jag minns hur jag varv på varv ihärdigt kämpade med att få ponnyn att börja galoppera. Så kom det, på en millisekund, en explosion av galoppsprång. För varje språng visste jag att jag aldrig skulle vilja sluta med hästar. Total lycka kan vara att galoppera en hel långsida på en smutsgul ponny en iskall vintereftermiddag. Den här bloggen började som ett projekt för att inspirera och motivera unga ryttare och ryttarinnor, men har kommit att bli så mycket mer. Den har blivit viktig och en del av något så mycket större än vad jag någonsin hade kunnat trott när den väl startade. Tidigare låg denna blogg på en annan portal, men har nu flyttat till blogg.se i syfte att växa och bli större. Välkommen hit, välkommen till Ryttarinnan!
Bloggadress: http://soderberglollo.blogg.se/