Det har nog aldrig varit så intensiv kontakt mellan mig, Sofie och Lollo, som när biljetterna för Rolf-Göran Bengtssons clinic på Strömsholm släpptes. Vi satt alla på nålar och kunde inte pusta ut förens biljetterna var köpta och vi med det visste att vi kommer sitta på läktaren den 7 november och se och lyssna på våran stora förebild. Trots att jag egentligen inte hade råd köpte jag min biljett, det är fasiken inte ofta RGB rider runt i ett ridhus i Sverige och delar med sig av sina erfarenheter. Tur att det finns pasta och ketchup hemma, för det finns inte någonting i hela världen som skulle kunna få mig att missa det här!
För 16 år sedan började ett för mig evigt intresse. På en smutsgul skimmel i ett ridhus som saknade isolering och den här vintereftermiddagen var svinkallt. Jag minns hur jag trots kylan utanför kokade av värme och jag minns hur jag varv på varv ihärdigt kämpade med att få ponnyn att börja galoppera. Så kom det, på en millisekund, en explosion av galoppsprång. För varje språng visste jag att jag aldrig skulle vilja sluta med hästar. Total lycka kan vara att galoppera en hel långsida på en smutsgul ponny en iskall vintereftermiddag. Den här bloggen började som ett projekt för att inspirera och motivera unga ryttare och ryttarinnor, men har kommit att bli så mycket mer. Den har blivit viktig och en del av något så mycket större än vad jag någonsin hade kunnat trott när den väl startade. Tidigare låg denna blogg på en annan portal, men har nu flyttat till blogg.se i syfte att växa och bli större. Välkommen hit, välkommen till Ryttarinnan!