Ryttarinnan och övergångarna
Kategori: Ridning
I fredags åkte jag ut till stallet för att rida Loovino åt Lollo. Vi har bara haft två hästar på plats sedan i onsdags vilket gör att vi fått dela upp ridningen mellan oss och Lollo kunde ta en vilodag hemma medan jag satt upp på hennes "Macho Man". Lollo är en hästägare som nog är mer målmedveten än många hästägare ute i Sverige. Hennes resa går hela vägen från Stockholm ut till lilla Bälinge och tar henne enormt med tid. Men hon kämpar på och fortsätter åka kollektivt för Loovinos skull. Lollo har givetvis letat stallplats närmare sitt hem, och vi får se vad framtiden utvisar, men än så länge står Loovino kvar på ridskolan.
Jag började med att skritta ut för att värma upp en pigg och vaken Loove. Han gick på med ordentliga steg och snart hade vi skrittat i dryga 15 minuter. Lollo önskade övergångsarbete och jag gick in i ridhuset för att arbeta med det. Ridhuset var öppet på båda sidor för ordentlig ventilation och vi började arbetet med trav-skritt övergångar. Loove var på hugget, han frustade ordentligt och tog sig fram med ordentliga steg. Jag fick använda mig mycket av min tyngd och egna kroppskontroll för att få honom att lyssna på mig, och det skulle ta några övergångar innan han blev uppmärksam och följde med på ett annat sätt. I början kändes han stark, det var som om han insåg att han själv kunde välja tempo bara han tog i lite extra. Och då var det dags för det nya jag infört "Ryttarinnans funderare". Jag saktade av till skritt, gjorde halt på medellinjen och funderade på vad jag som ryttare kunde göra bättre för att förändra situationen.
Jag kom fram till att jag behövde sträcka på mig, använda mig av min kroppstyngd och därtill jobba med tempot. Skulle jag komma ur Looves styrkeknep var jag helt enkelt tvungen att ge honom ett bra tempo att gå i. Efter min lilla funderare blev jag mer noga, jag gav honom möjligheten att gå i ett mer taktmässigt tempo, inget rusande och inget sölande och snart hade jag tagit över kommandot. Det gav mig möjligheten att bli tydligare med mina hjälper, jag kunde sträcka på mig ytterligare och fokusera på sitsen desto mer.
När allt kändes bra tänkte jag lägga in trav-galopp övergångar. Jag vet att jag tänkte att jag var tvungen att vara extra noga, Loove är ung och unga hästar behöver tydliga direktiv. Efter en av kortsidorna i vänster varv var jag noga med att komma ner ordentligt i sadeln, och vara tydlig med mina skänklar. Första galoppen blev sådär, jag fick inte upp Loove ordentligt vilket blev både slarvigt och tafatt. Andra försöket längs långsidan blev bättre, men det var först på tredje försöket jag verkligen fick till en bra fattning och ur den en jämn och ordentlig galopp. Det gav mig bättre förutsättningar för höger varv som blev rikigt bra redan på andra försöket.
När jag checkat av allt travade jag av med en riktigt bra känsla, jag kunde ge Loove halvlånga tyglar och han hade ett otroligt bra tempo och sänkte halsen avslappnat. Vi hade inte arbetat särskilt hårt, utan enbart stämt av med varandra och jag börjar inse hur viktigt det är att jag gör mina analyser även på hästryggen, dem ger verkligen resultat direkt. Det är som att ha en instruktör på axeln som pushar och peppar till bättre prestation.
Övergångar är otroligt bra för alla ryttare, oavsett hästens utbildningsnivå. Det är ett bra sätt att checka av att hästen är med och lyssnar. Att kunna sakta av utan att tappa tempo och att kunna växla upp och få direkt respons, det kräver vaksamhet från både häst och ryttare. Och det är inte så enkelt som det låter....
