Meserinnan
Kategori: Ridning
Gårdagen skulle för min och Liebes del ägnas åt övergångar. Vi hade klätt upp oss från topp till tå för ett dressyrpass i ridhuset, men började med att skritta ut i det fina solskenet som himlen bjöd på. Liebe var halvlat redan från starten, det sölades hela vägen till korset på grusvägen där vi vände och red tillbaka, och hemvägen var inget undantag från sölandet.
Väl inne i ridhuset började jobbet. Jag började att jogga fram i vanlig ordning och fokusera på att komma fram med handen mer. Jag vill ju gärna sitta med händerna i magen om jag får chansen, vilket jag nu håller på att råda bot på. Liebe tuffade på bra och snart kunde jag påbörja dagens planerade övning. Sofie önskade att jag red övergångar på Liebe, för det är något hon behöver träna på. Så jag saktade av till skritt och skrittade en kortsida, kom fram i trav och red en långsida för att sedan göra halt och skritta några steg. Så höll vi på ett bra tag, med mer eller mindre framgång. När det kändes bra tänkte jag att jag kunde lägga in lite galopparbete, men det var Liebe inte alls sugen på.
Jag är en meserinna utav rang, vilket jag måste jobba på den här terminen. När jag bad om galopp igår fick jag några studsande steg rakt upp i luften vilket gjorde att jag snabbt skänklade på och gav Liebe mer plats för att komma fram och jobba på. Men sen gav jag upp. För när jag väl börjat lägga in galopp så var det fullkomligt disco i ridhuset. Liebe vägrade skritta i vanligt tempo, började takta och fjanta runt. Så jag fick gå tillbaks till ruta ett och börja om med mina skritt-trav övergångar.
Där och då borde jag ha gjort halt och funderat på vad fan jag höll på med. Gå igenom min inverkan och vad jag vill åstadkomma. Kört några övergångar skritt-trav och sedan efter det lagt in galoppen igen. För jag vet att Liebe kan, och jag vet att jag kan, men Liebe är lat och jag är mesig. Jag orkar inte kräva det jag vet att jag kan kräva, jag pallar inte med eventuella konsekvenser. Det är som att jag låser mig i min ridning när jag får bakslag eller får ett resultat jag inte förväntat mig.
Så nu är det hemläxa som gäller, från och med nu blir det halt och några minuters reflektion innan jag fortsätter med min ridning, vid dem tillfällen det dyker upp en situation som gårdagens. En stund där jag kan dra fram allt det jag lärt mig under dem månader jag känt och ridit för Sofie och Danne. En stund där jag ger mig själv lite skinn på näsan och kan ruska av mig det som gick fel och fortsätta. Jag får inte sätta mig själv i situationer där jag blir så pass störd att jag inte kan rida ordentligt. Liebe bara lipade åt mig hela passet, och jag borde ha lipat tillbaka.
Det som dock var positivt under gårdagens ridpass var att jag lyckades få tillbaka henne när hon hysteriskt ville galoppera/studsa vidare. Därtill lyckades jag få en bra vänstergalopp en hel långsida där jag tryckte på och behöll lugnet genom hela fattningen trots att hon flera gånger försökte komma undan. Utöver det var jag dessutom i position nästan hela passet och tänkte på det jag lärt mig sedan tidigare (fram med handen, ner med hälarna, tyngd i sitsen osv).
Nästa gång ska jag kämpa mer, kräva mer och ge mer! Sådetså!
