Det började ösregna precis när jag och Lollo hoppade av bussen till stallet igår. Vi fick försöka dela på mitt halvklena paraply och det var inte särskilt mycket till hjälp. Men så stannade en bil till, föraren erbjöd oss skjuts den lilla sträcka som det är till stallet och vi slapp i vilket fall bli blötare än vi redan var. Det visade sig att Lollo blivit erbjuden skjuts många gånger i regnet av denna schyssta förare.
Vi hämtade hästarna och gjorde oss redo för en ridtur. Men innan vi kunde sätta igång med pysslet passade vi på att fika för att hästarna skulle hinna torka lite. Sofie hade varit gullig och bakat jättegoda muffins och Lollo hade köpt med sig saft. Snart var vi igång igen efter en liten fikarast och hästarna stod klara på stallplanen. Det skulle bara bli en kort tur i skritt eftersom att vi hade kort om tid på oss innan det skulle bli dags för stallmöte. Lollo ledde Loovino istället för att rida och jag och Sofie hoppade upp på Liebe och Chic. Liebe kändes glad och positiv, och förutom att vi höll på att åka på en riktig smäll av Chic på hemvägen, så gick allting bra.
Stallmötet var spännande, det var kul att träffa alla som har privathästar och få ett namn på alla som rör sig i stallarna. Dessutom hoppas jag nu att vi kan få tag på någon välorienterad ryttare som är villig att visa oss lite nya ridvägar kring området. Vi tragglar våra vanliga rundor, men det vore kul att hitta fler!
För 16 år sedan började ett för mig evigt intresse. På en smutsgul skimmel i ett ridhus som saknade isolering och den här vintereftermiddagen var svinkallt. Jag minns hur jag trots kylan utanför kokade av värme och jag minns hur jag varv på varv ihärdigt kämpade med att få ponnyn att börja galoppera. Så kom det, på en millisekund, en explosion av galoppsprång. För varje språng visste jag att jag aldrig skulle vilja sluta med hästar. Total lycka kan vara att galoppera en hel långsida på en smutsgul ponny en iskall vintereftermiddag. Den här bloggen började som ett projekt för att inspirera och motivera unga ryttare och ryttarinnor, men har kommit att bli så mycket mer. Den har blivit viktig och en del av något så mycket större än vad jag någonsin hade kunnat trott när den väl startade. Tidigare låg denna blogg på en annan portal, men har nu flyttat till blogg.se i syfte att växa och bli större. Välkommen hit, välkommen till Ryttarinnan!