När sand blir till guld
Kategori: Ridning
Jag hade inga som helst förhoppningar, inga som helst förväntningar, när jag gick grusvägen upp mot stallet. Efter att ha blivit så oerhört besviken senast jag var ut och tittade på en häst, ville jag inte tro att detta skulle kunna vara något för mig. Det är bara tråkigt när förhoppningar inte infiras.
Jag såg hästägaren komma gåendes med hästen på håll. Granskade dem på avstånd. Det såg ut att vara en vaken häst, pigg och framåt och snart stod dem mitt framför mig. Vi presenterade oss för varandra och gick in i stallet för att göra iordning valacken. Under tiden som alla grejer åkte på pratade vi om allt möjligt, och jag fick presentera vad jag gjort den senaste tiden. Jag berättade om Sofie och Danne, om alla spännande hästar jag fått rida och allt jag lärt mig under dem månader jag hjälpt till ute i Bälinge.
Jag kunde inte slita mina ögon från den fina lilla valacken, med sina dryga 152 cm liknade han mer en ponny än en storhäst. Gulbeige päls, vilket nog skulle kunna gå under kriterierna för "guldfux", stor vit bläs och snälla ögon. Han såg trygg ut, lugn och säker, men med en vaken uppsyn.
Väl i sadeln kände jag att det fanns action, han trampade på ordentligt ute på ridvolten. Ägaren förklarade att det är fart i honom och att han kan uppfattas som väldigt pigg, och jag tänkte i samma sekund att det väl var tur att jag ridit Liebe så pass mycket att jag har lärt mig hur jag ska korrigera och arbeta med energin på rätt sätt.
Jag började jogga fram och såg till att tänka på att få fram handen mer och använda mig av sitsen så mycket som möjligt för att korrigera tempot. När jag värmt upp var det dags att börja arbeta lite mer konsekvent, jag kortade upp tygeln och jobbade på volter och serpentiner. Det kändes mjukt och följsamt, energin blev positiv och det kändes som om vi började hitta varandra.
Galopparbetet kändes riktigt bra, den lilla herrn behöver visserligen stärkas så att han orkar komma fram mer i fattningen och därtill komma mer mjukt in i galoppen. Men han har verkligen alla förutsättningar!
Jag var så nöjd efter passet, för jag kände mig så otroligt säker. Det var som om all min kunskap kom till sin rätt på denna häst! Jag vågade ta för mig och testa gränserna och kunde vara säker på att jag kunde plocka tillbaka och få koncentration och arbetsvilja.
Ägaren skulle träffa ytterligare en tjej som skulle provrida i veckan och jag kan inte annat än hålla tummarna, jag har redan tackat ja och hoppas att vi kan komma fram till ett bra beslut. Tanken är att jag och den här hästen tillsammans ska träna tillsammans där målet är att sätta 1-2 pay'n'jumps under hösten och till nästa år vara redo för att tävla lättare klasser lokalt.
Jag vill inte gå ut med varken bilder eller namn förens jag är säker på att jag får ett ja, men jag hoppas och önskar mig galen här hemma. Det känns så himla rätt! Jag var skeptisk när jag gick dit, men kom hem helt förälskad, sand blev till guld den här gången.
