Dagen då allting föll på plats
Kategori: Ridning
Det var dags för hoppning igen den här lördagsförmiddagen. Sofie hade plockat ihop en liten hinderpark i ridhuset och vi satt snart alla på våra tilltänka hästar. I vanlig ordning red Lollo på sin fantastiska Loovino, Sofie satt på långbenta Chic och jag hade i vanlig ordning kravlat mig upp på Liebe.
Dagen till ära red jag Liebe på ett hackamore och det kändes verkligen som att jag fick tag på henne mycket bättre redan under framridningen. Vi började med att hoppa fram på ett kryss för att känna lite på hästarna. Sofie var noga med att förklara för mig att lägga ner handen mer i eftergiften. Som många andra så rider jag med en eftergift som går mot öronen på hästen, men nu skulle jag alltså fokusera mer på att låta eftergiften gå ner mot munnen. Därtill skulle jag korta tyglarna betydligt mer. Detta för att Liebe inte hoppar med ryggen när hon inte får den hjälp hon behöver, då åker huvudet upp alldeles för högt och det blir kråkhopp.
Efter en del nötande så var det dags för en liten serie längs en av långsidorna, även där fick jag ta fasta på vart jag höll handen, att jag kom in med en jämn galopp och att jag inte tappade min ridning i kurvan. Det var en del studsande från Liebes sida ett tag, men så länge jag koncentrerade mig på att lägga ned handen och rida framåt så följde hon med.
Tillslut var det dags för en bana, då hade jag äntligen fått rytm i galoppen och hittat läget för mina attans händer som det inte alltid är lätt att hålla koll på. Banan började med en serie för att sedan ridas över ett plank, avbrott till trav, över ett kryss och vidare över en grind.
Liebe var taggad i kombinationen, det blev ett väldigt vilt utsprång, men jag hann plocka upp henne och rida på planket, över krysset i trav kändes det perfekt och grinden ut blev ett bra språng. Dock skedde ett litet misstag över planket, jag tyckte att Liebe sackade efter och smackade till varvid hon la till ett extra galoppsprång och gav mig ett ordentligt språng över.
Jag fick ta kombinationen och planket igen, ytterligare ett litet missförstånd på planket, men vi lyckades rida den tänkta vägen. När jag galopperade ut på långsidan igen kändes det som om jag vunnit världscupen, vilken känsla, vilken ridning!
Tänk att så små korrigeringar kan göra så otroligt stor skillnad, det är helt otroligt. Nog för att jag fortfarande måste korrigera mig själv och nog för att det är en hel del att öva på, men vi är på god väg, vi är på rätt väg, vi är ett team!
