Dag 13- Min högsta dröm
Kategori: 30 dagar
Jag har många drömmar, det finns en hel del jag skulle önska få uppfyllt. Men om det är något som är en önskedröm så är det att köpa en riktigt fin häst igen. Min tidigare häst var inte särskilt dyr, kanske för att hon var väldigt grön och en riktig pissmärr många gånger, men säkerligen också för att hon var i usel kondition när jag köpte henne.
När jag sålde henne ville jag inte ha ett drömbelopp för henne, även om jag tyckte hon var värd alla tusenlappar i världen. Jag ville ha ett bra hem där jag visste att hon skulle få stanna, i evighet. När jag hittade rätt familj och rätt ryttare var det ingen tvekan, jag hade mer eller mindre kunnat ge bort henne. För jag visste att om jag sålde henne enbart för pengarna så skulle hon gå en oviss framtid tillmötes. För hon var knepig och jävlig många gånger, och med en ryttare som låter ilskan ta över skulle hon snart bli både illa behandlad och omöjlig att rida.
Jag fick inte ut så mycket på den affären, men jag kunde gå och lägga mig om kvällarna med vetskapen om att hon fått ett bra hem. Med det hade jag också ”gett upp” möjligheten att köpa en ny häst, det fanns helt enkelt inga pengar till det.
Jag saknar tiden som hästägare, tiden då jag stod och mockade i över en timme för att jag ville försäkra mig om att det var helt rent i boxen, då jag skrubbade varenda foderhink och torkade ur dem noga varje dag, då jag borstade i flera timmar innan jag ens fick för mig att slänga på sadeln och då jag noga antecknade varje motgång och framsteg i en liten röd anteckningsbok.
Men jag har dem bästa förutsättningarna just nu, för visst är det tufft att vara hästägare också. Alla kostnader för boxplats och foder, vaccinationer och så den där attans järnskon som skulle till att lossna i leran precis när alla räkningar var betalda och jag insett att jag precis skulle komma att gå runt den månaden.
Idag behöver jag inte betala med någonting annat än mitt engagemang vilket gör plånboken överlycklig. Dock finns det en nackdel med det hela, jag vet aldrig när det tar slut. Ska en häst säljas så ska den säljas, så är det bara. Givetvis kan jag förstå situationer och anledningar, men det är klart det känns oerhört sorgligt när det väl händer.
En dag ska jag ha en alldeles egen fin häst, en häst som är bara min.
