Falsterbo - Dem sista dagarna
Kategori: Falsterbo Horse Show 2012
Jag får be om ursäkt för den plötsliga tystnaden här på bloggen och tänkte här sammanfatta hur dem sista dagarna i Falsterbo såg ut. Både tekniken och jag har strulat sen det att det sista inlägget publicerades, men nu är vi tillbaka i god form och hemma i Uppsala igen!
Fredagen blev en galen historia, vilket började med att jag stod som läktarvakt på en av hoppläktarna. Det var inget jättejobb i sig, att kolla biljetter och hänvisa till platser är ganska simpelt. Dessutom var det bra utsikt så att uppvärmningsklassen med flera stora svenska namn gick att se utan problem. Det var kul att se Rolf-Göran, Malin, Peder och Angelica, knalla runt på banan för att sedan se dem "in action".
Efter mitt pass var det full fart mot bussen för att den kommunala vägen ta sig till Trelleborg och hämta ut legitimationen som hamnat där. Det tog ett bra tag för mig att komma dit och minst lika lång tid att ta sig tillbaka. Men när jag väl var tillbaka var det bara att börja förbereda inför en utekväll med Susanna. Vi planerade att gå till VIP tältet och ta några glas vin och snart var vi i full fart med alla förberedelser. Min lilla resa till Trelleborg skulle dock innebära att jag missade nationshoppningarna, men eftersom att polisstationer i små städer i Skåne stänger oerhört tidigt, så fick jag ta den smällen.
Väl i VIP tältet var det fullt med folk, kända som mindre kända, och det var härligt att bara sitta där och småprata. Men ganska så plötsligt känner jag hur hela min kropp blir varm och hur det smärtar i ben och rygg. Jag får så ont att jag inte vet hur jag ska göra för att inte falla ihop på plats och får ursäkta mig till Susanna och bege mig hemåt. Hela vägen till stugan kvider jag av smärtan och febervärmen och när jag väl kommer fram till stugan så blir det svart. Jag vet inte hur lång tid det tar, men snart hör jag hur folk pratar omkring mig och hur ett starkt ljus lyser över mitt ansikte. Någon frågar vad jag heter, en annan frågar om jag känner någon på platsen, en tredje frågar om mitt personnummer. Jag känner hur jag får något i armen, hur ljuset försvinner och hur jag läggs på en bår.
Jag vaknar till ordentligt på Malmö sjukhus, Susanna sitter på en av besöksstolarna och en läkare kommer och lyssnar på hjärta och lungor. Efter några timmar av väntetid så blir jag utskriven runt fyra på morgonen. Det visar sig senare att det ska handla om ett aggressivt influensavirus som ger ett väldigt snabbt insjuknande, men därtill också försvinner väldigt snabbt om det behandlas i tid.
Väl hemma sover jag till lördag eftermiddag då det är dags att försöka gå upp och göra någonting av tiden. Jag går runt i Falsterbo ett tag, försöker få energi av det fina vädret och passar på att prata med Alexandra som är funktionärschef om att jag känner mig bättre och kan jobba även sista dagen. Sedan avslutar jag kvällen med att lägga mig och kolla på Criminal Minds, oerhört besviken över att inte kunna göra något annat.
Söndagen, sista dagen, jobbar jag på ryttarläktaren på dressyrarenan. När mitt pass börjar så börjar också Grand Prix Küren där flera kända namn tar plats. Patrik Kittel är ju en personlig favorit, han är precis som Rolf-Göran väldigt ödmjuk, trevlig och härlig till sättet, ingen som gör sig förmer än någon annan. Det är härligt med den inställningen! Han red Scandic och det såg så vackert ut att tårarna var nära. Isabell Werth red även hon en otroligt fin runda och så förstås Tinne Vilhelmson-Silfven, vilka ekipage!
Efter att Patrik ridit så knallade han givetvis upp på läktaren för att kolla på dem andra ekipagen, och var annars får man hälsa på denna dressyrguru om inte på Falsterbo!
Flertalet besökare försökte ställa sig i ryttarläktarens gång för att få en glimt av ekipagen, d.v.s dem som inte köpt läktarbiljetter. Jag hade inte hjärta att avhysa dem, jag vet ju hur det är när man verkligen vill se något och hur hemskt det känns att inte ha möjlighet eller råd. Så jag lät dem hålla gångarna fria, men fortfarande stå så dem fick lite utkik. Speciellt två småflickor som ställde sig borta vid mig för att se Isabells ritt.
Patrik Kittel vann avslutningsvis söndagens Grand Prix Kür, det är han väl värd och jag kände om något att trots all dramatik och lättare besvikelse, så var det värt denna avslutning alla gånger!
