När allt kändes hopplöst
Kategori: Texter
Hela veckan i Falsterbo tickade klockan, det var som om tiden ville springa ifrån mig och jag kände många gånger hur jag inte kunde njuta av känslan av att vara där, när jag visste att det jag älskar hemma kan vara borta när som helst. Att vara borta är att snabbt anpassa sig till en annan värld, ett nytt tempo, en ny person. För visst förändrades jag mycket i Falsterbo, jag fick tid att reflektera över allt som tungt legat bakom mig och allt som ska komma att bli min framtid. Under den processen var det tufft att försöka bearbeta allt som på kort tid hänt innan jag tog morgontåget från Uppsala mot en av dem största upplevelserna i mitt liv.
När allt går i motvind så är det svårt att tänka sig att allt snart ska vända. Det blir väldigt snabbt en känsla som byggs på, och alla jobbiga tankar dominerar snart vardagen. Små ljusningar dyker upp ibland, men dem kan inte ersätta tröstlöshet och ovisshet. Jag var med andra ord säker på att jag skulle få börja om från början, söka mig något nytt, rida en annan häst. Den sista tanken jag bar med mig när jag låg i sovkupén på väg mot Uppsala igen var att jag nog skulle få sluta med hästar helt. Jag måste vara engagerad och ha en vilja för att fortsätta och den kändes oerhört svårt att finna någon annanstans.
När allt kändes hopplöst vände det, i veckan berättade Sofie att hästarna kommer att stanna kvar i närheten. Liebe och Chic flyttar till ridskolan medan Herman och Pandis flyttar till det lilla stallet bakom Sofie och Dannes bostad. Sedan kommer ytterligare en häst att komma på plats, mer om det kommer senare när vi rullat igång med allt igen. Jag kommer att kunna fortsätta åka ut till stallet och jag kommer att kunna fortsätta rida, lyckan kommer inte försvinna, viljan kommer inte att dö ut.
Vi säger ofta till människor som mår dåligt att det kommer att ordna sig. Med det här vill jag förmedla att det faktiskt kan ordna sig. Allting behöver inte vara förgäves, livet kommer att skicka nya chanser. Du behöver bara ha tålamod nog att våga lita på det.
